Lugn och samarbete ger nödvändig reform
Är det kaos som väntar Åland efter Ålandsdelegationens utlåtande om kommunreformlagarna? Är allt slut nu? Och vad sa Ålandsdelegationen egentligen?
Först och främst kan det vara bra att komma ihåg proportionerna. Kommunstrukturreformen, så stor och viktig den är, är en demokratisk, administrativ och högst kontrollerad process som redan pågått i flera år. Det kommer att ta flera år till innan nya kommuner bildats, det kommer att ske under ordnade former, och ingen kommer att dö på vägen.
De lagförslag som Ålands lagting antagit och lämnat till Ålandsdelegationen har nu passerat granskningen och godkänts till alla delar. Ålandsdelegationens uppgift är att granska att åländsk lagstiftning faller inom ramen för åländsk lagstiftningsbehörighet, och att det inte finns problem i förhållande till grundlagen. Det fanns det inte, inte på en enda punkt, vilket måste ses som en stor framgång för reformprocessen.
Därtill har Ålandsdelegationen i sitt utlåtande skrivit att ”man kan få uppfattningen” att landskapsregeringen inte kan fastställa beslut om de nya kommunerna om inte samgångsavtal ingås av samtliga kommuner i ett samarbetsområde.
Det är framför allt två medlemmar, Ragnar Erlandsson och Nils Lampi som velat få detta till protokollet. Skrivningen utgör en viss politisering av delegationens arbete som väcker förundran, särskilt eftersom Ålandsdelegationen utgör en så väldigt viktigt komponent i det åländska självstyrelsesystemet.
När Högsta domstolen fastställer sitt utlåtande kan det bli förändringar, men det vet vi i detta skede inget om.
Blir HD:s slutsats densamma, det vill säga att lagarna passerar granskningen, men att man ser problem med att lagtinget i sin behandling tog bort den medlingsprocess som med en snabb tidtabell hade resulterat i ett samgångsavtal, då får landskapsregeringen överväga hur man vill gå vidare.
Som ett minimum måste så kallade kriskommunsparagrafer införas för att hantera de kommuner som inom en inte alltför avlägsen framtid inte klarar av sina åtaganden gentemot kommuninvånarna och sin ekonomi. Det är, enligt finländsk och svensk modell, ett förfarande där en kommun tvingas gå samman med en annan (som kanske inte alls vill ta över en annan mindre bemedlad kommun), utgående från vissa i lag fastställda kriterier.
Förlorad går då kungstanken med det nu liggande reformförslaget, att åstadkomma en helhetslösning där de gamla kommunerna solidariskt bär varann, och där ingen lämnas utanför. Landskapsregeringen har gjort bedömningen att Norra Åland, Södra Åland och Skärgården utgör naturliga helheter med tidigare samarbetsmönster i grunden.
Landskapsregeringen kan också överväga att införa andra påföljder om reformen inte genomförs. Det kräver i så fall grundliga politiska övervägande och ett snabbt genomförande, men omöjligt är det inte.
Det finns i dag , som ett resultat av de gångna årens arbete och de ibland uppslitande debatterna, en bred politisk samsyn om att förändringar i kommunstrukturen är nödvändiga och kommer att ske. Opposition och majoritet är oense om metoden, men på oss alla vilar ett stort ansvar att söka konstruktiva lösningar, för alla ålänningar som har rätt till väl fungerande, likvärdiga, rättvisa och livskraftiga kommuner.
Med önskan om ett gott nytt arbetsår till alla, meningsmotståndare, medarbetare, kolleger och ålänningar.
NINA FELLMAN (S)
KANSLI- OCH KOMMUNMINISTER
