Lugn och rättvisa i skärgården
Svar till Håkan Berglund.
Ja du HB, tro det eller ej, men också jag har funderat över de skärgårdsbor som, i likhet med Emskärsborna ”drabbats” hårdast av vårjaktsinskränkningarna. Kunde man införa någon form av undantagsbestämmelser för dem som bor och lever i och av naturen? Skulle vårfågelskyttet gälla enbart fastbosatta skärgårdsbor? Eller skulle det gälla bara dem som bor utan fast väg- eller färjförbindelse? Svaret måste nog bli ett kompromisslöst nej. Alla gränsdragningar leder till orättvisor och stridigheter; varför han och inte jag fast vi bor vid samma vatten, men på olika sidor om kommungränsen!
Du talar om jakt under ansvar. Jag ser på den officiella statistiken från de ”vilda åren” på 70- och 80-talen (Jakten och viltvården i landskapet Åland, s.206) då landskapsstyrelsen hade fria händer att reglera jakten. Då fälldes under de värsta åren 97.000-88.000 fåglar under vårskyttet. Utöver det måste man också räkna med ett visst mörkertal i rapporteringen(då som nu). Många var de jägare vilkas främsta syfte var att få skjuta på förbiflygande, levande måltavlor. Bytet kunde bli så rikligt att man inte orkade ta vara på mer än de bästa bröstbitarna. Resten slängdes i sopsäckar vid färjfästena! Värst utsatta var svärtorna av vilka det sköts upp till 25000 per år, det vill säga. 70-80% av den beräknade åländska populationens hanar. Detta var fullständigt ohållbart, och en inte ringa del måste ha varit fåglar på flyttning mot sina nordliga häckningsområden. Dylik jakt på fåglar under flyttning är idag förbjuden i fågeldirektivet, men exemplet visar hur det kan bli när jakten regleras på lokal basis.Hur dagens alfågeljakt passar in i mönstret har jag ännu inte riktigt förstått.
Min personliga syn på vårfågelskyttet färgas också av en händelse på landskapets allmänning. Ett jaktsällskap på tre personer hade installerat sig på ett minimalt skär vid tiden för allornas flyttning. Allorna kom farande i en jättesvärm, minst 5000, men i brist på fåglar inom håll, satt de skjutglada jägarna och sköt till måls på sina tomma ölburkar som flöt omkring på vattnet, allt medan oroliga tärnor kretsade runt sitt häckskär! Dålig PR för vettaskytte.
Bästa Håkan. Även jag förstår att skötsamma, seriösa jägare längtar tillbaka till gamla tider. Dagens halvmesyr är ingen hållbar lösning. Hur skall man tolka att det från en och samma, obebodda holme, hörs 40-50 hagelskott under några kvällstimmar? Har det blivit vanligt med målskjutning på skytteplatserna? Knappast har väl jägarna övergått till lerduveskytte ute bland kobbarna.
Så länge jaktvårdsföreningarna inte klarar av att hålla pli på sina medlemmar, kan jag inte se någon annan lösning än att vårfågeljakten avskaffas helt och sportskyttet hänvisas till skjutbanorna. Först då kan det bli någorlunda lugnt i skärgården vårtiden.
Johan Franzén
Föglö
