LR glömmer vad självstyrelse är
Tyvärr är jag upptagen med att stärka Ålands roll i Östersjön och därmed förhindrad från att delta i måndagens lagtingsdebatt om kommunreformen.
Östersjökonferensens (BSPC) ledning möts i Trondheim och där är det viktigt att vara på plats för att bygga vidare på den succé som hela Åland gjorde i samband med konferensen i Mariehamn i augusti.
Tack vare BSPC har vi stärkt Ålands roll som subjekt och aktör i Östersjön; hos Sverige, Ryssland, Estland, Lettland, Tyskland och så vidare. Åland har efter den stora konferensen lyfts fram som ett exempel på hur Krim kunde förvaltas. Vår självstyrelse är stark och beundrad av många av våra grannar.
Den är också något som Finland borde känna stolthet över men de signalerna är tyvärr ganska svaga. Tvärtom verkar landets enda självstyrda område vara mer till besvär än nytta i Helsingfors. Detta sätt att betrakta minoriteter är dessvärre inget unikt för Finland.
När Ålands landskapsregering nu avser stympa det lokala självbestämmandet hos våra självstyrda kommuner gör man samma sak som Finland allt oftare försöker göra med Åland. Man ändrar reglerna, bortser från Rule of Law, och flyttar den politiska vikten från självbestämmande till fjärrstyrning. Detta är behändigt för administrationen men inte särskilt utvecklande för människor och företag och tillväxt.
Kommunreformen, sådan den är planerad av LR, avdemokratiserar och centraliserar och skapar likgiltighet inför rättssamhällets ramar. LR gör därmed som Sipilä och Soini och i förlängningen som Xi (Kina), Putin (Ryssland), Erdogan (Turkiet) och Trump (USA).
Man förändrar genom att halsstarrigt bestämma, inte genom att lyssna och leda. Ålands landskapsregering anser (kanske) att jämförelsen är uppåt väggarna men tonen är densamma som de nämnda herrarna använder. Ändamålen helgar medlen, makten berusar och mycket vill ha mer och den kommunala självstyrelsen beskrivs som hot istället för möjlighet.
En liknande lagstiftning som den aktuella kommunreformen ser vi också i den likaså i dag aktuella revisionen av vallagen. Den innehåller sådant som är bra och rimligt och moderniserande, MEN den begränsar också antalet valbara kandidater. Detta minskar valfriheten och därmed mångfalden.
Kommunreformen centraliserar, likriktar, avdemokratiserar och har lagt en våt filt över relationerna mellan vårt landskaps institutioner. Till vilken nytta, kan ingen svara på förutom möjligen socialdemokraterna som i sann socialistisk anda tycker makt ska utövas av färre hellre än fler och till skillnad från sina kumpaner var tydliga med det i sitt valprogram.
Att liberaler och moderater anammat detta kan inte förklaras med något annat ord än makthunger. I en form av politiskt Stockholmssyndrom har nämnda partier valt vänsterfilen för att få sitta med i regeringen.
Detta kan jag inte säga i lagtinget i dag eftersom jag talar mig varm för närdemokrati, självstyrelse och delaktighet för våra grannar i Östersjön. Där förstår man för det mesta vikten av att hålla liberalismen och entusiasmen vid liv i ett samhälle. Det önskar jag Ålands landskapsregering också gjorde.
JÖRGEN PETTERSSON (C)
LAGTINGSLEDAMOT OCH VICE ORDFÖRANDE FÖR ÖSTERSJÖKONFERENSEN
