LR går nytt fiasko till mötes
Fredagen den 23 november 2018 kommer nog att leva kvar i minnet hos många av dagens åländska beslutsfattare. Med knapp majoritet beslöt 15 ledamöter att det ska stiftas en tvångslag som senast 2022 för samman 15 av kommunerna till tre nya enheter.
Medan det segrande majoritetsblocket ägnade sig åt ryggdunkningar och segerskålar fortsatte vi inom oppositionen att förvåna oss över med vilken nonchalans regeringen Sjögren (Lib) hanterat hela kommunreformen, från början till slut. Ålands största reform någonsin borde väl om något ha hanterats med ordning och reda? I själva verket har ingen åländsk reform sammantaget skötts lika klantigt. Detta trots att närmare 500.000 euro satsats på allehanda externa konsulter.
En viss återhållsamhet i segerfirandet hade även varit klädsam eftersom undertecknad är övertygad om att den s.k. tvångslagen går samma öde till mötes som flera andra ”testballonger” som ståtar med lantrådet Katrin Sjögrens (Lib) och kansliminister Nina Fellmans (S) signaturer.
Ödet är alltså att tvångslagen i början på nästa år fälls av presidenten efter att Ålandsdelegationen (ÅD) och Högsta domstolen (HD) avgett sina utlåtanden. Orsaken bakom min övertygelse är att den kommunala självstyrelsen står stark och inte låter sig rubbas av nyckfulla politiska aktörer.
Men går det då inte – som Nina Fellman & Co hävdar – att ändra på den kommunala indelningen genom att lagstifta? Svaret på den frågan är Ja! men inte genom att rita om kommungränserna direkt i en lag utan genom att i lag bestämma om under vilka förutsättningar och på vilket sätt (= beslutsgången) ändringar i kommunindelningen ska ske
Det är på denna punkt regeringen Sjögren trampat snett och till och med valt att föra även det egna regeringsblocket bakom ljuset. Hårda ord tycker säkert en del av läsarna men begrunda då följande medvetna val från ministrarnas sida:
1. I samband med att kommunreformen inleddes för lagtingets del med ett s.k. meddelande i april 2017, deklarerade LR att ”lagtinget har möjlighet att anta lag om ändring av kommungränserna utan särskilda villkor”. Som rättsligt stöd angavs bl.a. i underlaget att Rääkkylä kommun i östra Finland tvingats samman med Kides stad i maj 2016. LR underlät dock att nämna att Högsta förvaltningsdomstolen redan i november 2016 hade upphävt tvångsbeslutet!
2. I sitt material har LR ofta pekat på att grundlagsutskottet i Finlands riksdag gett klartecken för tvångssammanslutningar. Vad LR underlåtit att lyfta fram är att detta ställningstagande enbart gällt enskilda kommuner som uttryckligen varit i ekonomisk kris. Svårt att påstå att t.ex. Jomala eller Hammarland skulle vara kriskommuner år 2018.
Allt talar för att regeringen Sjögren har ett nytt fiasko som väntar på andra sidan årsskiftet. Risken är alltså överhängande för att Lib, S och MSÅ lyckats att under sina år vid makten så split som aldrig förr bland ålänningarna och dessutom helt i onödan.
På samma gång har partierna lyckats med konststycket att förhindra de annars frivilliga processerna och till och med försena Kommunernas Socialtjänst. Tur att förtroendet för de åländska politikerna snart ska underkastas väljarnas prövning.
HARRY JANSSON (C)
LAGTINGSLEDAMOT
