Mats Löfström ömmar på nytt för dem som tyngda av sorg efter den avlidna föräldern också tvingas oroa sig över arvsskatten för den kära sommarstugan. Löfström vill med Orpo–Purra-regeringen avskaffa arvsskatten.
Jag har tidigare skrivit om Löfström och arvsskatten och vill endast lägga till den senaste i raden av organisationer som ifrågasätter slopandet av arvsskatten. Skattebetalarnas centralförbund påpekar att Löfströms exempel är sällsynt i Finland och att det redan finns många anpassningar i vår skattelagstiftning för arvtagares speciella behov. Så till exempel har smidig generationsväxling möjliggjorts och den mindre bemedlade arvtagaren i Löfströms exempel har faktiskt tio år på sig innan hen skall punga ut med skatten.
Mycket vanligare, enligt Skattebetalarnas centralförbund, är de som vill sälja ärvda fastigheter för att dela pengarna. De kommer att förlora tusentals euro på att betala skatt på överlåtelsevinst i stället för nuvarande relativt låga arvsskatt.
Jag upprepar mig däremot när det gäller arvsskatten och skenande inkomst- och förmögenhetsklyftor. Den franske professorn Thomas Piketty påpekar att arvsskatten är ett av få verktyg vi har för att bromsa utvecklingen mot allt större klyftor.
Många forskare har numera visat att medborgarna mår bättre (på alla plan) i länder med jämnare fördelat välstånd än i länder med stora inkomst- och förmögenhetsklyftor. Det förstår också Folkhälsan på Åland som rubricerade en av sina broschyrer: Alla mår bättre om alla mår bra.
JERKER ÖRJANS
