Livsgnistan hotar att slockna
Jag känner mig upprorisk och arg över denna oändliga isolering. Trots det uppskattar jag landets regering för vad den gör i sitt försök att dämpa följderna av virusangreppet. De unga kvinnorna inger förtroende med sina sakliga och tydliga budskap och information kommer också i rikliga mått.
Ändå är det vi gamla som nu ligger på offeraltaret, det är vi som hårdast drabbas av isoleringen. Följden av den blir lätt en känsla av meningslöshet och utanförskap i livet. Alla har inte tillgång till ev stödjande och uppmuntrande barn och barnbarn.
Vi ska skyddas för smitta , heter det. Jovisst, skam åt det samhälle som låter sina gamlas dödstal stiga oproportionerligt. Enligt de talen bedöms ett lands vårdnivå. Istället orsakar isoleringen en inre förtvining av känslor och tankar. Livsgnistan hotar att slockna.
Efter den här pärsen kommer landet att vara betjänt av många arbetsplatser och många barn, medan utgifterna bör hållas på en låg nivå. Åldringsvården är dyr.
MÅRRAN
