DELA

Ledningsgrupp vs arbetsplatsmobbning

Det är dags att de trakasserier och mobbning, som blir allt vanligare på åländska arbetsplatser på vår skyddade ö, kommer upp på tapeten nu.

Förtrycket inleds i form av lätt utstötning och orättvis behandling och slutar senare med att en chef anklagar en, helt utan orsak och inför ledningen, för dåligt utfört arbete eller bristande kunskaper i arbetet och ledningsgruppen förmår inte att söka reda på sanningen utan beaktar bara det sagda. Jag vill poängtera att det inte finns någon som helst grund till det sagda. Trots att personen i fråga hittar mod, då han/hon vägrar befinna sig i ett sånt förnedrande underläge, och kontaktar ledningsgruppen sker ingen förändring. Ledningsgruppen känns väldigt taggad i första skedet och lovar förändring men desto längre tiden går märker mobbningsoffret att det bara var tomma ord och på utsidan ser man nu tydligt stark konflikträdsla som slutar med att den underordnade, som utfört ett bra arbete, avslutar sin tjänst då arbetssituationen är ohållbar och självkänslan fått för många törnar. Jag vill ställa en fråga till de ledningsgrupper som känner igen sig i detta; Varför ska den individ, som med stort mod söker hjälp via ledningen pga det nämnda, klassas som obekväm och krävande och därav bli utsedd till den skyldige?

En sak ska ni veta; om personen ifråga, som anser sig orätt behandlad, söker sig ur bolaget försvinner inte problemet, utan problemet verkar fortfarande fritt i det bolag ni styr över. Hur länge tror ni att kompetent arbetskraft kommer att söka sig till ert bolag, när det är dags för nyrekrytering, om det har framkommit att det förekommer orätter på den arbetsplatsen? Jag menar, Sverige och fastlandet ligger faktiskt inte så långt borta och de söker arbetskraft hela tiden.
Kanske det slutligen blir allt svårare att nyrekrytera? Åland är litet och de flesta känner någon som bor och verkar på Åland och om något orätt skett på en arbetsplats meddelas det oftast vidare till vänner och bekanta som sen för det vidare till sina vänner och bekanta. Har det någon gång slagit er att själv problemet inte är rotat hos den som söker hjälp, problemet är ju rotat hos den person som utför kränkande handlingar.
Finns det någon ledningsgrupp som med facit i hand vågat ta tag i liknande fall eller väljer ni alla hellre att se ett avsluta på mobbningsoffret tjänst än att stoppa det som försiggår?

Mobbningsoffer kan kallas till ett möte som bäst, så ett lite försök sker, sen vill ingen känna av det mer utan man intalar sig själv att problemet är löst och väljer sedan att titta åt ett annat håll. Hur skulle det vara om ni istället slog näven i bordet och uttalar bestämt att ett beteende som beskrivs ovan ligger långt utanför bolagets acceptansnivå, sen utdelar ni en varning för att markera, därefter skickar ni mobbaren på behandling/kurs eller omplacerar? Mobbaren kanske känner sig i ett underläge och kanske saknar rätt kompetens för sitt arbetsområde och/eller har väldigt dåligt självförtroende och för att må bättre trycker mobbaren ner de underordnade som är ambitiösa i sitt arbete.
En mobbare behöver förstås också få hjälp efter att han/hon kommit till insikt att problemet ägs av dem. Nu vill jag utmana alla ledningsgrupper att öppna upp ögonen och fundera om ni verkligen gör ert yttersta för personalens välmående. Sen vill jag också be företagshälsovården utreda om ni gör ert yttersta för att personalen i bolag är vid god mental hälsa?

Ledningsgruppens ambition är förstås att styra skeppet framåt men hur fungerar det om ni inte har en välmående personalstyrka i samma båt? Snarare blir vägen fram till målet långsam och slirig som sen slutar i en sladd långt före mållinjen. Kanske arbetsuppgifter inte är rätt fördelade i bolaget därför uppstår översitteri? Det är inte omöjligt att lösa dessa konflikter om ni är lojala och lyhörda mot samtliga oberoende titel. Hjälp för att lösa konflikter kan ni söka hos er företagshälsovård. Alternativet att nonchalerar problemet resulterar förr eller senare i stagnation av företagets verksamhet då personal spenderar mer tid att missgynna andra än att samarbeta för att nå fram till gemensamma mål.
Min fråga är nu vad väljer ni? Ett friskt bolag där alla ror åt samma håll eller ett bolag där den största delen av arbetstiden går åt att tyrannisera andra?
Valet är ert.
Anonym