Ledarskapet sviktar
Det kan inte nog upprepas hur hårt pandemin slagit mot det åländska samhället när det gäller ekonomin, hur stora personliga uppoffringar många äldre och yngre ålänningar gjort men också hur välfungerande smittspårning och provtagning är. Det gäller att hålla ut nu tills vi alla är vaccinerade. Ett utbrott med påföljande behov av både sjukhusvård och intensivvård skulle sätta enorm press på vår sjukvård och kunde snabbt få den ned på knä. Även den potentiella krisen och risken med alla hemvändare under jul- och nyårshelgen klarade vi med gemensamma krafter. Dessutom, ju högre smittspridning och incidenstal desto sämre för stora delar av näringslivet.
Landskapsregeringen har erhållit befogad erkänsla för sitt arbete men har nu lyckats radera förtroendet fullständigt genom att inte leva som man lär. Sjukvårdspersonalen känner sig grundlurade. Ålänningarna är rasande, med rätta, över näringsminister Karlströms omdömeslösa beteende i samband med resan till Sverige och lantrådet Thörnroos nonchalanta avfärdande och bagatelliserande.
Näringsministerns och lantrådet undergräver inte bara landskapsregeringens förtroende utan späder även på politikerföraktet. Det är uppenbart att lantrådet inte insett allvaret eftersom lantrådet har haft kännedom om både resan och att karantänsreglerna inte följdes. Inte förrän media uppmärksammande pinsamheterna agerade lantrådet.
Det finns flera frågeställningar som behöver få svar:
Varför har lantrådet och landskapsregeringen mörkat och agerar först nu när det kommit till allmänhetens kännedom?
Näringsministern anser att träffa familj och släkt är nödvändiga resor men det är inte landskapsregeringens budskap till ålänningarna. Var finns rimligheten i att enskilda ministrar snickrar ihop egna tolkningar av regler vi övriga är uppmanade och ålagda att följa?
Agerandet riskerar landskapsregeringens fortsatta trovärdighet. Finns det flera incidenter när näringsministern eller övriga ministrar tummat på regelverket? När och i vilket sammanhang händer det nästa gång och för att favorisera vem?
Hur ska självstyrelsen hävda sin legitima rätt beträffande den nya smittskyddslagstiftningen när landskapets högsta företrädare agerar egenmäktigt och mot allmänhetens intressen?
Hur tänker lantrådet och landskapsregeringen upprätta ålänningarnas förtroende?
Ålänningarna ska ha stor erkänsla för både uthållighet och ansvarstagande trots att ledarskapet nu sviktar betänkligt.
LIBERALA LAGTINGSGRUPPEN
KATRIN SJÖGREN, INGRID ZETTERMAN, JOHN HOLMBERG, RAINER JUSLIN, SIMON PÅVALS, PERNILLA SÖDERLUND
