Låter som kvällstidningarnas klassiska rubricering
Min dotter har just lärt sig läsa. Och läser vad som helst hon får tag i. Också Nyan. Men jag har nu bestämt att hålla Nyan borta från henne. Hon behöver inte brackas på med världens värsta grymheter. Inte ännu.
Orsaken till mitt beslut är dessa största och viktigaste rubriker från Nya Ålands tre första sidor i rad (7.-9.12.). I mina ögon berättar de om en tydlig linjeval,
Unga på kryssning riskerar våldtäkter
Inför rätta för djurplågeri efter fårdöd i Tullarnas äng
Här slogs hon nästan till döds
Det låter som kvällstidningarnas klassiska rubricering och stil (speciellt de blodiga bilderna i den sist nämnda nyheten) har anlänt till Åland. Men till vilken nytta?
Så vitt jag vet är inte försäljning av enskilda tidningar så betydelsefullt att man för den skulle borde skapa dessa rafflande rubriker.
Undrar
Klaus Rahikainen
livsforskare
Att berätta om verkligheten är inte lätt. Vi ställs dagligen inför svåra val, både när det gäller nyhetsvärdering, rubriksättning och bildval.
Dessvärre är inte verkligheten alltid trevlig, men det är vår uppgift att förmedla också nyheter som inte är trevliga att läsa. Självklart ska vi göra detta med omsorg, vilket jag också tycker att vi gör i de allra flesta fall. Jag förstår din åsikt om att bilddragningen på det blodiga golvet i fredagens tidning blev för stor, samtidigt berättar bilden väldigt mycket om ett av de värsta fall av misshandel som inträffat på Åland på mycket länge. Också detta var ett svårt val.
När det gäller rubriker ska de vara sanna, raka, tala om vad artikeln handlar om och – förstås – också locka till läsning. Jag tycker att de tre du nämner fyller alla dessa kriterier. Det är som sagt inte alltid lätt att göra tidning, och det finns inget facit. Vi utvärderar och diskuterar ständigt vårt arbete, och jag tackar för dina åsikter.
Att vi får veta vad våra läsare tycker om vårt arbete betyder mycket för oss, inte minst när vi utvärderar tidningarna.
Jonas Bladh
Chefredaktör
