Låt intresset styra läsinlärningen
Det var en gång för ganska länge sedan en liten, liten pojke. På den här tiden fanns det varken Internet eller e-mail. Den lilla, lilla pojken avskydde rättskrivning, för hur han än försökte så var hans texter eller rättare sagt rader fulla med rödmarkeringar då fröken rättat dem färdigt. Troligen var alla rödmarkeringar en av anledningarna varför pojken även hade jobbigt i språk, sång och andra ämnen där läsning och skrivning var nödvändiga kunskaper för att hänga med på lektionerna.
För pojken kom det första genombrottet i läsningens ädla konst så sent som i årskurs tre. Då lyckades pojken för första gången hinna med att läsa hela textremsan i ett textat tv-program. Men något större intresse för läsning och skrivning fick den lilla, lilla pojken inte. Jo förresten, i samma veva började pojken faktiskt läsa dagstidningen som med sina spaltindelade texter, bilder och dagsaktuella händelser var överskådliga och faktiskt lite intressanta.
Nu skulle det dröja cirka 10 år till nästa genombrott för pojken. Denna gång i skrivning p g a ett tidningsreportage som kritiserade ett ungdomsprojekt. I vrede, utan att tänka sig för, greppade pojken tangentbordet och började knappa ner en insändare. Till pojkens stora förtjusning upptäckte han att med datorns hjälp, genom att markera, flytta om ord, meningar och stycken samt genom att använda sig av stavningskontrollen lyckades han skriva en alldeles egen text som dessutom var läslig efteråt. Efter att insändaren hade publicerats fick pojken dessutom beröm för innehållet.
Efter den dagen vaknade på allvar pojkens skrivarintresse då han insåg att med datorns som verktyg kunde han genom skrift förmedla sina tankar och idéer till andra. Nu hade pojken så pass bra självförtroende att han tog steget och vidareutbildade sig efter sin yrkesexamen. Ni må tro, kära läsare, att det var en glad och stolt pojke som visade upp ett godkänt och egenhändigt skrivet ingenjörsarbete, nästan 20 år efter den dagen då han för första gången hängde med textningen på Tv.
Nu undrar ni säkert vad den lilla, lilla pojken som förresten vid det här laget blivit en ganska stor pojke gör nu förtiden. Jo, troligtvis sitter han någonstans där ute, i dunklet av sin kökslampa, med hjälp av en Internetuppkopplad dator med ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll påkopplat och skriver insändare som han med e-post lätt och ledigt skickar till olika tidningsredaktioner.
Under årets valrörelse hade jag förmånen att skugga en lärare i en av skolorna. Mycket har hänt pedagogiskt men detta till trotts såg jag flera spegelbilder av den lilla pojken som under rättskrivning och läsning på svenska lektionen längtade efter att rastklockan skulle ringa.
Jag brukar säga att alla kan lära sig odla rosor men alla kommer inte att få ett passionerat intresse för att odla rosor. Nu klarar sig de flesta sig i livet utan att behärska ros-odlingens ädla konst men att inte behärska läsning och skrivning fullt ut är ytterst begränsande.
Så för att skapa ett intresse hos de flickor och pojkar som ännu inte funnit inspiration för läsning och skrivning är enklaste pedagogiska metoden att luska ut barnens individuella fritidsintressen. Utgående från intresset är det sedan lättare att inspirera till hur läsning och skrivning kan främja barnet att utveckla sitt intresse. Kan vi även få in matematik, kemi och andra naturvetenskapliga ämnen och binda ihop säcken med de praktiska ämnena för att på så sätt öka förståelse för hur skolämnena hänger ihop så kommer trivseln i skolan öka än mera.
Martin Nilsson
Skriver hellre än bra
