Läraryrkets förtroende
Rättegången där en lärare står åtalad för att ha misshandlat en elev har väckt reaktioner hos många. Denna insändare har inte som avsikt att behandla rättsfallet utan istället lyfta reflektioner om läraryrkets roll.
En åländsk elev spenderar omkring tvåtusen dagar inom skolans väggar. Det är en självklarhet att elever under denna tid ska känna trygghet, glädje och lust att lära. Att lärare uppsåtligen skulle vilja skada elever är verklighetsfrånvänt. Lärare både vill och agerar efter bästa förmåga, men vi är alla människor och felar ibland.
Den stora problematiken med läraruppdraget är att lärare i dag inte enbart är pedagoger. Att befrämja inlärning är lärarnas yrkesspecialisering, men arbetsuppgifterna är betydligt mer komplexa. En stor del av arbetstiden går till administrativa uppdrag, konflikthantering, föräldrakontakt och kuratorssamtal. I vissa fall blir lärare lite av en extra förälder. Som att det inte vore nog ska allt dokumenteras och arkiveras. Annars riskerar läraren att inte ha ryggen fri.
Att det inom skolans väggar uppstår konflikter är mer eller mindre oundvikligt och ibland eskalerar dessa. Att sära på elever för att trygga deras egen och andras säkerhet är i många fall nödvändigt. Lärarnas huvudsakliga uppdrag är att skapa aktiva och demokratiska samhällsmedborgare som både vågar och vill ta ansvar. Om lärarkåren själva inte har förtroende att agera i hotfulla situationer i risk för åtal – hur ska då elever lära sig civilkurage?
Kraven på pedagoger har under åren ökat samtidigt som legitimiteten har fått sig en törn. En lärares tillvägagångssätt och upplägg kan ifrågasättas som andra yrkesgrupper inte behöver stå till svars för. Få skulle tvivla på en kirurgs metoder att operera, en ingenjörs matematiska beräkningar eller en apotekares kunskaper om läkemedel. Samhället behöver våga lita på att lärare agerar omsorgsfullt, professionellt och alltid har alla elevers bästa som utgångspunkt.
De åländska skolorna har inom en rad områden presterat föredömliga resultat under en längre tid. Framgångssagan har delvis sin förklaring i det ömsesidiga förtroendet mellan samhälle och skola. Tilltron till lärarkårens kompetens har allt jämt varit hög. Politiker har i stort låtit utbildningssektorn bestämma över sin egen verksamhetsutveckling. Det hela har resulterat i en skola i världsklass.
För att detta ska bestå behövs ömsesidigt förtroende och öppen dialog. Dessa ingredienser är mirakelkuren för ett gott samhälle. Detta utmynnar i frågan om vilken skola vi vill ha och vad som är eftersträvansvärt?
JONAS EKBLOM
ÄMNESLÄRARE
