Lantrådets undfallenhet skadar Ålands sak
Senaste söndag hade Hufvudstadsbladet en intressant artikel om att Grönland och Färöarnas ledare är kritiska över att de blivit exkluderade från det nordiska toppmötet med president Biden i Helsingfors. Värd för mötet var president Sauli Niinistö.
Statsministermötet handlade om säkerhetsfrågor, där nordatlantens säkerhetsläge lyftes upp. Detta får Muté Egede, ledare för Grönlands regering att reagera.
Egede anser att den uteblivna inbjudan är ett symptom på ett större problem i det nordiska samarbetet. Den struktur som det nordiska samarbetet har utvecklats till, innebär att det finns lag ett och lag två. I festtal är alla i lag ett. Men i lag två hör vi inte till sällskapet, eftersom de nordiska länderna då gör sin egen grej som utesluter de självstyrande länderna.
Egede får stöd av Färöarnas ledare Aksel V. Johansen, som anser att länderna bör närvara och aktivt delta när viktiga frågor diskuteras. Johansen påpekar att det nuvarande samarbetet står i skarp kontrast till Nordiska rådets vision för år 2030 som säger att Norden ska vara den mest integrerade visionen i världen. President Niinistö har inte velat svara på kritiken.
Åland, Grönland och Färöarna har ett nordiskt samarbetsavtal som strävar till att solidariskt lyfta fram och stötta varandra. Det är en viktig samarbetsform för att stärka de självstyrda ländernas autonomier. Därför har lantrådet Veronica Thörnroos (C) oövertänkta uttalanden i Hufvudstadsbladet artikel väckt stor förundran hos våra systerautonomier.
Lantrådet säger att ”säkerhetspolitik och utrikespolitik inte ingår i Ålands behörighetsområden” och därför skall det offentliga Åland inte ha några synpunkter.
Uttalandet är okunnigt och ovärdigt en regeringschef för en av de tre autonomierna i Norden. Det innebär i förlängningen att vi inte heller skall ha några synpunkter på nya behörighetsområden som är viktiga för Åland. Lantrådets arbetssätt att alltid skylla på formalia eller andra personer visar i detta fall med all tydlighet varför Åland under denna mandatperiod inte kommit ett enda steg framåt med revisionen av hela självstyrelsen.
Färöarna, men även Grönland som kommit starkt de sista åren, har blivit en murbräcka när det gäller att internationellt lyfta och utveckla sina självstyrda länder. Medan Åland inte ens stampar på stället utan till och med tappar behörighet. Vårt självstyre blir alltmer integrerat med övriga Finlands strukturer. Den förfinskning det medför och de svårigheter det innebär för våra åländska ungdomar som utbildat sig i Sverige att återvända till den åländska arbetsmarknaden, kan inte nog understrykas
Det är inte bara lag ett och lag två mellan de självständiga – och självstyrda länderna i Norden, som Muté Egede förtjänstfullt beskrev saken. Utan Veronica Thörnroos uttalande och ledarskap under hela denna mandatperiod bildar tyvärr också lag ett och lag två mellan våra systerautonomier och Åland.
Låt oss hoppas att höstens val blir ett vägval mellan de som fortfarande tror på Åland och dess möjligheter och de som tyvärr inte gör det. Åland är fantastiskt samhälle och har alla möjligheter att så också vara i framtiden. Men då behövs ett ledarskap som också inser det.
ANDERS ERIKSSON (ÅF)
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
