Länge leve Lappo skola!
I en insändare den 23 oktober ger ordförandena i Brändö kommunfullmäktige, kommunstyrelse och skolnämnd – Eriksson, Lundberg och Lindholm – sin syn på den framtida skolpolitiken i kommunen.
Retoriskt och stilistiskt anser jag att texten är en katastrof, och jag väljer att inte ens kommentera de ordval och enstaka meningar som jag finner rent av förolämpande. Ovedersägligt innehåller insändaren också en del förbryllande motsägelser. Sammantaget är den alltså svår att bemöta kortfattat, eftersom det finns alltför många lösa trådändar att samla ihop. Dock vill jag kommentera några av skribenternas påståenden.
Den anklagelse som Eriksson, Lundberg och Lindholm framför om att renoveringen av Brändö skola skulle ha ”förhalats och bombats inifrån av politiker med anknytning till Lappo” finner jag mycket olustig.
Under de år jag satt i fullmäktige hörde jag aldrig en enda av kommunens invånare motsätta sig den länge planerade ombyggnaden. Tvärt om tyckte jag att frågan präglades av en glädjande och konstruktiv konsensus, som till sist gav ett strålande resultat. Men här kan vi bara konstatera att jag och Eriksson m fl har olika minnesbilder av processen.
Den som önskar finna en objektivare bild, får göra sig besväret att söka den i kommunens arkiv. Där finns frågans behandling i de demokratiskt valda styrelserna och nämnderna att läsa i protokollen.
Märkligt finner jag också påståendet att den så kallade ”tidigare kommunledningen”, där för övrigt både Eriksson och Lundberg ingick, skulle ha undvikit diskussioner om Lappo skola.
Som de själva påpekar initierade dåvarande skolnämnd en utredning av verksamheten vid kommunens båda skolor år 2005. Dessutom gjordes tre år tidigare en utredning specifikt om effekterna av en nedläggning av Lappo skola, efter en motion i fullmäktige. Ärendet gick på remiss till alla i vid mening berörda nämnder, vilka gjorde gedigna konsekvensanalyser.
Att inom loppet av några år presentera två belysande utredningar där ett stort antal personer haft tillfälle att uttrycka sina åsikter – det anser jag inte vara att ha ”sopat diskussionen under mattan”. Därutöver har Lappo skola naturligtvis behandlats i samband med budget och ekonomiplan, och ibland tämligen grundligt. Att skolan trots och tack vare detta fortfarande är i högsta grad verksam, ser jag som ett exempel på en klok och lyhörd politik.
De tre ordförandena nämner i sin insändare Lappo skolas storlek som en negativ faktor. Där vill jag bara påminna om att det inte tycks finnas något påvisbart samband mellan en skolas elevantal och undervisningsresultat (se t ex Skolverkets utredning Likvärdighet – ett delat ansvar, 1996). Sambanden är mer komplexa än så, och vad som är stort och litet är relativt. Det gäller även Finlands minsta skola, som faktiskt är den näst största skolan i Brändö kommun och den absolut största skolan i Lappo.
Till sist hoppas jag att de tre ordförandena inser vilken fantastisk tillgång det är när en hel by – och fler än så! – visar ett så starkt engagemang för en skola.
Jag hoppas också att de tre i den fortsatta diskussionen, oavsett var den förs, hanterar frågan om Lappo skola med respekt och väljer orden med äkta omsorg. Det här handlar om livslevande barn och deras familjer, grannar, vänner och släktingar. Det handlar om lärare, skolpersonal och framför allt elever som har en odiskutabel rätt att vara glada och stolta över sin skola.
Åsa Lind
Vice ordförande i skolnämnden i Brändö
