DELA

Landskapsregeringen saknar en mediastrategi

Minister Alfons Röblom (HI) kallar reaktionerna från lagtingspolitiker, som ifrågasätter den rapport som landskapsregeringen beställt av en arbetsgrupp bestående av medlemmar enbart från regeringspartierna och som i min tidigare insändare i ämnet av redaktionerna rubriksattes, talande nog, till ”rötmånadsrapporten”, för skrämseltaktik. Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) är mer nyanserad i sitt uttalande genom att rent ut säga att rapporten kanske inte alls används som underlag för framtagande av propositioner som ska bromsa kostnadsutvecklingen i kommunerna. Vanligen så välformulerade exilålänningen Stephan Toivonen (ÅLD) har läst min insändare slarvigt och har svårt att skilja på bestämd och obestämd form när han försöker återge innehållet i den.

Det förvånar mig att regeringen inte har en bättre mediastrategi, trots exempelvis minister Röbloms tidigare erfarenheter som journalistik, om hur man ska hantera och lägga fram egna förslag eller kommentera betänkanden som man beställt från tillsatta arbetsgrupper.

 

Det senaste exemplet är ”rötmånadsrapporten”. Här borde man ha kallat till presskonferens där rapporten skulle ha presenterats av arbetsgruppens ordförande samtidigt som ansvariga ministrar skulle ha kommenterat dem på stående fot. I stället valde man att låta media, först i Nya Åland och sedan tidningen Åland, presentera dem först.

Svaren från finansminister Roger Höglund (C) från en grävande journalist på radion blev mycket förvirrande och svävande. På vissa frågor uteblev svaren helt och hållet, inte ens en spontan kommentar kunde levereras. Inte bra.

Ett annat exempel från bara någon vecka tillbaka är delbetänkandet från tunnelkommittén. Den bollades först fram och tillbaka mellan arbetsgrupp och regering då ärendet som låg på föredragningslistan helt plötsligt avfördes och förvandlades till en överläggning för att sedermera förpassas tillbaka till arbetsgruppen för lite sminkning och nytt undertecknande. Därefter lämnades den liggande för att behandlas i plenum ånyo men även den gången framflyttades den på obestämd tid. Och delbetänkandet låg fortfarande någonstans utan att den gavs status som en offentlig handling.

I egenskap av medlem i kommittén blir jag regelbundet kontaktad från olika håll om hur arbetet i kommittén framskrider. Jag upprepade vid flertal tillfällen informationen som kommittén erhållit att regeringen avser presentera delbetänkandet vid en pressträff snarast. Snarast är inte ett exakt begrepp. Till sist ledsnade jag på att spela med i detta märkliga mediaspel genom att ”hemlighålla” den offentliga handlingen och kontaktade registraturen och ansvariga tjänstemän jämte jourhavande minister och meddelade dem att jag kommer vid nästa förfrågan från någon att ”släppa” delbetänkandet. Så blev delbetänkandet offentligt och tidningarna skrev om den.

Det som var synd var att minister Christian Wikström (Ob) på det här sättet tappade hela momentet om att göra en positiv mediagrej av det. Regeringen hade en fågel i handen men valde tio i skogen. Inte ens den man hade i handen förmådde man få en fjäder i hatten av. Snacka om avsaknad av mediastrategi för att inte tala om att leva upp till syftet med den nya offentlighetslagstiftningen.

Ålänningarna behöver få svar av ansvariga politiker på frågor om hur skattemedel ska användas. Det förefaller inte finnas en tillstymmelse till någon mediamedvetenhet, åtminstone bland delar av den politiska landskapsregeringen. Inte bra!

RAINER JUSLIN (Lib)

LAGTINGLEDAMOT