Landskapsfärjan – en nyårsfabel
(Alla likheter med verkliga händelser är naturligtvis helt avsiktliga) Töftöfärjan måste ersättas. Leverantören hade redan 2013 meddelat att all support och reservdelar skulle sluta levereras i slutet av 2015. Efter detta skulle färjan visserligen fortsätta att fungera, men reparationer skulle bli kostsamma. Vidare så motsvarade inte fartyget ändringarna i SOLAS år 2017 varför man tvingades till extraarbete.
Som tur vad hade man redan tidigare bildat ett landskapsägt bolag, Ålands Dolda Agenda (ÅDA) med syfte att kringgå offentlighetslagstiftningen, genom det snillrika draget att låta Landskapsregeringen äga bara exakt 50% av aktierna försäkrade man sig om kontrollen och förhindrade insyn från press och allmänhet. Inte heller Landskapsrevisionen fick insyn. Det perfekta upplägget! NU slapp man alla besvärande frågor.
Uppgiften att upphandla färjan gavs till ÅDA som visserligen inte hade någon kunskap om färjor och sjötrafik, men som raskt tog sig an uppgiften. Köpa båt har väl alla gjort? Man hittade dessutom en färdig kravställning från en liknande upphandling i Sverige, visserligen på en atomdriven isbrytare, men bättre att ta i kraven i överkant? Man kompletterade sedan med egna krav, utan att kontrollera hur väl de överensstämde med de andra kraven. Ett av kraven var eldrift, som ju låg i tiden.
Upphandlingen lades ut på Hilma och tre tillverkare visade intitialt intresse. Laivateollisuus Oy, Wärtsilä och ett litet varv i norra Finland vid namn X.
Laivateollisuus Oy drog sig ur nästan genast eftersom de inte kunde leverera ett fartyg med svensk dokumentation. Wärtsilä var med längre, men efter att ha utrett kraven och funnit dem orimliga, drog man sig ur. Kvar blev X som lovade uppfylla alla krav, inklusive leveranstiden. Som var december 2017. Man förklarade även för ÅDA att man inte tänkte ställa upp den obligatoriska bankgarantin som man tyckte var onödig.
År 2017 passerades och ingen färja i sikte. I början på 2018 började paniken sprida sig inom ÅDA och Landskapsregeringen och till slut slöt man ett olagligt avtal där man gjorde många förändringar i avtalet och en ny tidsplan. Inte heller denna höll och under januari kunde man konstatera att man devis måste avbryta trafiken med den gamla Töftöfärjan. Endast personer transporterades och halvvägs lastades de över på pråmar som X lånat ut.
Slutligen levererades färjan sommaren 2019, men … Det var ju inte riktigt vad man tänkt sig. Många egenskaper i kravspecifikationen fattades, bland annat isklass och flygförmågan. Färjan var visserligen eldriven, men elen levererades av ett kolkraftverk på en jättestor pråm som släpades efter färjan. Landskapsregeringen beslöt då att X inte skulle leverera de kvarvarande delarna till färjan.
Handhavandemässigt var färjan komplicerad. Bryggans reglage saknad helt eller delvis markeringar och reglagen fanns på ovanliga platser. För att köra färjan krävdes en 14-dagars intensivkurs och befälet protesterade och många sade upp sig.
Kostnaderna skenade. Kravspecifikationen hade inte beaktat lagstadgade förändringar i radiotrafiken så fartyget levererades med en gnistsändare för telegrafi. Tyvärr fungerade det ganska dåligt med VTS så landskapsregeringen fick bekosta installation av VHF och AIS med egna medel.
Företaget X hade även underlåtit att meddela att kolkraftverket måste bytas ut helt vartannat år och då ändrades spänningen vilket gjorde att även färjan måste modifieras. Givetvis mot extrakostnad.
Men vad gör det? Det är ju bara skattepengar….
Med vänlig hälsning
ANDERS GUSTAFSSON
INGENJÖR
