Landskapet bestämmer, kommunerna betalar

DELA

I budgetdebatten har det sagts att också kommunerna måste spara när landskapet behöver minska sina utgifter. Det låter ju rimligt. Men diskussionen blir märklig när man samtidigt bortser från vem som faktiskt beslutar om en stor del av kommunernas kostnader.

Kommunerna har drabbats av samma inflation, löneökningar, stigande energipriser och osäkra omvärldsläge som landskapet. Att upprätthålla samma service kostar helt enkelt betydligt mer än för några år sedan.

Till detta kommer ständigt nya lagstadgade krav. Utvidgad rätt till barnomsorg, skärpta krav inom äldreomsorg och socialvård, cybersäkerhet, fysisk säkerhet och informationshantering är bara några exempel. Listan kan göras betydligt längre. Särskilt de administrativa kraven ökar kraftigt, med alltmer dokumentation, uppföljning och rapportering. Att detta medför ökade kostnader framgår i flera fall av landskapsregeringens egna lagförslag och konsekvensbedömningar. Även KST påverkas av skärpta lagkrav inom socialvården, vilket i förlängningen ökar kostnaderna för medlemskommunerna.

Reformerna kan säkert motiveras var för sig, men vem tar ansvar för den samlade kostnaden?

Samtidigt föreslår landskapsregeringen att minska kompensationen till kommunerna, vilket innebär minskade intäkter i miljonklassen. Någon motsvarande minskning av kommunernas skyldigheter är det däremot inte tal om.

Det hävdas också att kommunerna bedriver verksamhet utöver vad lagen kräver. Det stämmer. Men sedan när blev allt som inte är lagstadgat onödigt?

Idrott, kultur, föreningsliv och fritidsverksamhet bidrar till levande kommuner och förebygger problem som annars riskerar att bli betydligt dyrare. Självklart ska även dessa utgifter granskas, vilket vi också gör. Men är det rimligt att sådant avvecklas för att finansiera nya skyldigheter som andra beslutat om?

Självklart ska kommunerna prioritera och effektivisera. Men hur mycket kan man egentligen spara när så stora delar av verksamheten redan styrs av lagstadgade skyldigheter?

Landskapet kan inte fortsätta besluta om nya skyldigheter, minska finansieringen och samtidigt kräva att kommunerna ska spara. Den ekvationen går helt enkelt inte ihop.

PETRI RAUTANEN

KOMMUNDIREKTÖR I ECKERÖ