Lån och tillväxt
Den rådande pandemin har lett till rejäla underskott i landskapets och kommunernas ekonomi. Situationen förvärras av att landskapets utgifter varit större än inkomsterna de senaste 5–10, alltså utan pandemin.
Ett sätt att lösa den akuta situationen är givetvis att låna. Tyvärr har vi fått inslag i debatten som nöjer sig med att konstatera att ”vi lånar och räcker inte det så lånar vi lite till”. Eller ”Alla andra lånar och man kan inte jämföra lån till samhällen med lån till företag och privatpersoner, det är andra regler som gäller”.
Det stämmer inte, samma regler gäller i grunden, skulderna måste återfinansieras och säkerheter krävs. För stater är lånens storlek relaterade till BNP, alltså värdet av produktionen i landet och 40–60 procent är vanliga tal. För att som låntagare tas på långsiktigt allvar måste den relationen vårdas, med dagens räntor går de nivåerna att leva med. För att klara ökade lån måste vi alltså ha tillväxt. Samhällets beskattningsrätt är också är grund för låntagning men är skattekraften svag drar långivarna öronen åt sig. Märkväl att de stora lån som är aktuella i EU, USA med flera stora länder rubriceras tillväxtlån.
Åland kan inte direkt jämföras med ett land då näringslivet består av få branscher vilket ökar sårbarheten. Det talar för att Åland inte kan riskera att ta på sig lika stor skuldbörda som ett helt land.
Grekland är ett varnande exempel, landet skuldsatte sig till cirka 200 procent. I processen tvingades man lämna ifrån sig värdefull egendom, bland annat infrastruktur som inskränker det egna bestämmandet. Grekerna fick när lånekranen stängdes genomföra stora uppoffringar och oönskade förändringar. Argentina, som också lånat för mycket är i samma situation och finns fler exempel.
För att ha finansiellt utrymme (läs: ha möjlighet att låna på ett sunt sätt) är tillväxt det viktigaste verktyget. Där har landskapet inte utmärkt sig, inte heller kommunerna med några undantag. Insikten om att planeringen är ett viktigt verktyg i tillväxtarbetet är inte utbredd, inte heller att byggrätt med goda byggvillkor är hårdvaluta i tillväxten. En klar bild av det långsiktiga ekonomiska tillskottet behövs också när satsningar blir aktuella. En god finanspolitik kräver också finansplaner, minst fem år framåt, gärna tio.
Det är inte fel att låna för att reda ut den uppkomna situationen men parallellt med lånandet måste återbetalningen planeras. Att låna till investeringar som sänker driftkostnaderna är en helt annan historia som inte får blandas med att låna för att täcka driftunderskott.
”Det finns inga fria luncher” eller ”den som häftar i skuld är inte fri”. Lån är bara ett verktyg, det viktiga är att hantera hela situationen.
LENNART ISAKSSON (MSÅ)
