Lagstiftning ska vara tydlig
Det är angenämt att utbildningsminister Annika Hambrudd (C) och vice lantrådet Harry Jansson (C) på var sin plats i insändarspalterna tillstår att jag har rätt i debatten om lärarbehörigheterna. Hambrudd skriver att regeringen vill ge ett tydligt budskap vad man avser med sin utbildningspolitik. Tyvärr förblir den otydlig för mig och höljd i dunkel vad beträffar de formella kraven på poäng.
Lagstiftning ska vara tydlig. Nu får jag snarare den uppfattningen att man vill trixa och fixa för att behörighetskraven ska se annorlunda ut än vad de egentligen är. För en svensk lärarexamen 240 poäng F-3 eller 4-6 spelar det ingen roll om det skulle ha stått 300 poäng och 1-6 i kraven, vilket är det korrekta eftersom de kompensationsåtgärder som erfordras måste ändå vara i samma omfattning, oberoende av skrivning när man nu valde att gå in för den linjen. Hade man valt att formulera behörighetskraven utifrån svensk lärarexamen skulle inga kompensationsåtgärder varit nödvändiga alls.
Bland de offentliga handlingarna i ärendet kan vi notera att utbildningsbyrån inlämnat en intern promemoria på ministerns begäran där sakkunniga framför att ”Behörighetskravet för klasslärare behöver förtydligas så att det för behörighet krävs 300 akademiska poäng”. En promemoria är att betrakta som en avvikande åsikt där tjänstemännen friskriver sig sitt ansvar i ärendet då ett beslut som tas av politiker avviker från beredningen.
I slutet av promemorian står att läsa ”Landskapsregeringen är vid erkännandeförfarandet ålagd att jämföra utländska klasslärarexamina med den nationella examen som omfattar 300 poäng. Följaktligen måste behörighetskraven ändras så att det tydligt framkommer att det för klasslärarbehörighet krävs en examen omfattande 300 akademiska poäng.”
Tydligare än så här kan det inte bli. Hambrudd skriver att politik är att vilja. Uppenbart är att politikerna inte hörsammat de sakkunniga tjänstemännen med sin ”viljeyttring”. Individens rättsskydd ska garanteras genom objektiv tillämpning av lag och förordning och får inte äventyras av en subjektiv politisk viljeyttring.
Jag har i 35 år arbetat för och värnat om den åländska självstyrelsen i olika roller inom utbildningssektorn. Jag har burit den åländska fanan högt när skolan prisats i internationella mätningar. Med stöd av forskning har många hävdat att orsaken till den åländska grundskolans framgång står bl.a. att finna i den pedagogiska mångfalden i lärarkollegiet.
Utbildningskulturerna från öst och väst bidrar till att höja professionaliteten bland lärarna vilket bland annat resulterat i toppnoteringar av världsklass i PISA-undersökningarna. De åländska grundskoleleverna överpresterar i förhållande till sin socioekonomiska bakgrund. Det kan till stora delar förklaras bero på de yrkesskickliga lärarna i våra skolor. Det har varit en fröjd att följa den utvecklingen genom åren.
För första gången sedan självstyrelsens tillkomst väljer landskapsregeringen nu att sänka formella behörighetskrav för lärare i grundskolan till en nivå under rikets. Vi brukar säga att ålänningarna ska ha det minst lika bra som fastlänningarna, helst bättre.
Jag har försökt förklara hur jag ser på den här frågan men konstaterar att landskapsregeringen inte lyssnat på det örat varför jag för min del väljer att avsluta debatten här.
RAINER JUSLIN (LIB)
ORDFÖRANDE I LAG- OCH KULTURUTSKOTTET
