Lagstiftning behövs för tryggare vård
En stor del av äldre med varaktiga behov av vård och omsorg föredrar att flytta till någon form av serviceboenden. Det ska de fortsättningsvis ha rätt till i enlighet med den färska äldrelagens skrivning om rätten till självbestämmande.
En bindande minimidimensionering av vårdpersonalen för effektiviserade serviceboenden, hemservice och institutionsvård bör skrivas in i lagen, så som personaldimensionering på daghem regleras med gällande barnomsorgslag. Tehy anser att det är ytterst viktigt att dimensioneringen baserar sig på kontinuerlig mätning av klienternas vårdtyngd.
Vårdmetoder utvecklas och förbättras ständigt, och utbildning samt livslångt lärande kräver satsningar. Tehy välkomnar Högskolan på Ålands planer till vårdutbildning på magisternivå. Vi föreslår att högskolan får en starkare roll också när kompetenshöjande fortbildningar för vårdpersonalen ordnas på svenska. Som ett exempel: idag ordnas inte svenska utbildningar för specialsjukskötare med receptbehörighet i Finland. En sådan utbildning skulle kunna locka studeranden att flytta hit från hela riket.
Å andra sidan följer vi med oro, hur användning av outbildad personal inom äldreomsorgen ökar – så förbättras varken vårdkvalitén eller patientsäkerheten. Om vakanta arbetsplatser inom vården inte längre lockar de unga och utbildade, är det dags att fråga: hur måste arbetsförhållandena bättras för att möta framtida utmaningar? Också vikarier bör ha tillgång till utbildning till exempel via läroavtal eller flexibla möjligheter till studieledigheter.
På Åland saknas lagstiftning om samarbete mellan tjänstemän och arbetsgivare för landskapets och kommunala tjänstemän. Situationen avviker till det sämre från riket, där riksdagen med stöd av Europeiska unionens och Europarådets bestämmelser i sociala stadgan och samarbetsdirektivet utfärdat bestämmelser om samarbete mellan arbetsgivare och anställda för den offentliga och privata sektorn.
Det finns samarbetsavtal mellan parterna på Åland, men i dessa ingår varken bestämmelser om samarbetsförhandlingar eller straffbestämmelser som i all lagstiftning på området ingår i rikslagstiftningen. Det är viktigt att samarbetslagarna förbereds med samma ambitioner som i den nya riksregeringens regeringsprogram, för att skapa strukturer som ökar förtroendet mellan arbetsgivare och -tagare.
Målsättningen med samarbetslagar bör vara att garantera ett meningsfullt, tryggt och produktivt arbetsliv med möjligheter till vidareutbildning och vid behov omskolning. Personalen måste säkerställas rätt till information och reell möjlighet att påverka.
Den åländska tjänstemannalagen, som i grunden är över 30 är gammal, bör förnyas. Att förorda tjänstemän eller arbetstagare till snuttanställningar i långa kedjor är redan förbjudet i all finsk arbetslagstiftning, men inte hos landskapet Åland. Permanent behov av arbetskraft bör leda till ordinarie tjänster.
Tjänstemannalagens paragrafer om prövotid för nya tjänstemän behöver också moderniseras. I lagen bör stå att tjänsteförhållandet inte får avbrytas på prövotid utan saklig grund. Idag kräver inte lagen att någon motivering behöver ges.
Vid tjänsteutnämningar ger landskapets nuvarande tjänstemannalag ingen möjlighet att överklaga beslut. Detta försvagar rättssäkerheten hos personer som misstänker att de blivit diskriminerade.
STYRELSEN FÖR TEHYS FACKAVDELNING PÅ ÅLAND R.F
