Lägre löner och sämre bildning = ansvarsfull ekonomi?
Ett inlägg om din röst i höstens val och innebörden av denna samt dess konsekvenser. Även med en bitter eftersmak från riksdagens sammansättning och de tre ”essen” och deras framfart. De har i dagarna kläckt fram en rad kortsiktiga förslag för att enligt dem ”rädda Finlands ekonomi” Och var börjar dessa karlar? Med sig själva? Nej de börjar blandannat med skolan!
Så här är det: Cirka 80 000 lärare kommer att drabbas av Sipilä-Soini-Stubbs (SSS-trions) sparförslag angående skolan som nyligen presenterades – om det går igenom. Hur många elever som berörs av denna har jag inte hittat information om någonstans och inte heller den minsta lilla text om eventuella konsekvenser för framtiden.
I min värld vill alla att kommande generationer skall ha en god undervisning och kompetenta, kunskapstörstande motiverade lärare som verkligen brinner för sitt arbete, så som vi har det nu. Finlands undervisningssystem och skola står sig högt i internationella jämförelser, lärarna är motiverade och framtidens samhällsbärare får en god bildning.
Jag kan se framför mig den borgerliga majoriteten skrocka och ryggdunka varandra :”Nu ska vi kläcka fram så många sparförslag vi bara kan för att visa att vi – männen i de grå kostymerna med bister uppsyn som – minsann TAR ANSVAR för Finlands ekonomi
Vi kan i Nya Åland den nionde september läsa hur vår riksdagsrepresentant Mats Löfström uttalar sig angående de andra sparförslagen som tas upp i artikeln (dvs ingen lön under den första sjukdagen, halverade övertidskostnader och lägre söndagsersättningar) – då är inte ens skolan jag skriver om nämnd i artikeln. ”De människor det drabbar kommer det nog svida mest hos.”
Här skiljer sig min och nämnda riksdagsrepresentantens övertygelse sig väsentligt.
För att återkoppla till skolan igen. Är inte alla lika mycket värda? Tydligen inte. Några lärare bara… ynka 80 000 yrkesverksamma individer med ansvar för vårt lands bildning. Lärare som kanske läser detta och förmodligen känner sig ganska oroade. För de som brinner för sitt jobb och inte känner sig uppskattade tappar snart gnistan – det hör till vår natur. Det vet vi alla och kan relatera till. I dagsläget är det hela 80 procent av lärarkåren som årligen deltar i fortbildning, något som pekar på god motivation bland lärarkåren. Hur kommer det att se ut om förslaget går igenom och vad har det för konsekvenser för våra studerande?
Olli Luukkainen (ordförande för lärarfacken OAJ) förundrar sig över hur man kan utöka antalet arbetsdagar utan lön. Ni läste rätt, flera arbetsdagar för lärare – men ingen ekonomisk ersättning. I praktiken utökas skolåret med två dagar utan att lärare skall få någon ekonomisk kompensation för detta. Att införa arbete utan lön borde höja ett eller annat ögonbryn, tycker man. Och har någon tänkt på när de skall jobba in dessa dagar -kanske de kunde användas till den viktiga fortbildningen istället. Men nä.
För att citera Luukkainen (HBL 9.9.2015) ; ”Om arbetsårstiden inte förkortas så borde man kompensera den lediga vardagshelgen genom att jobba på lördagen. Man vad ska man göra om det inte är elever i skolan? Vi godkänner absolut inte att den lediga vardagshelgen tas från lönerna.”
Detta är djupt oroande och då är det enbart ETT av exemplen i SSS-trions så kallade ekonomiska ansvarstagande.
Som kommer att svida för DEM SOM DRABBAS. . .
Jessy Eckerman
kommmunalvals- och lagtingsvalskandidat (S)
