DELA

Lag, förordning men vad sen?

Rätten att stifta lagar är en av lagtingets största befogenheter. Det är mycket viktigt att lagar har hög kvalitet. Lagar skall ge riktlinjer som kan definieras närmare i förordningar. I en förordning ges närmare bestämmelser om en lags tillämpning med mera.

Kanske bästa exempelet på förordning är landskapsförordning om trafikanvisningar, i praktiken regler om trafikmärken. Det är inte förnuftigt att gå igenom hela lagstiftningsprocessen då man avser att förändra något som gäller innebörden av trafikmärken.

Därefter kommer vi in på mera detaljstyrning, nämligen anvisningar, direktiv med mera. Dessa är av största vikt, speciellt för tjänstemän som verkar under tjänstemannaansvar. Avsikten med dessa direktiv och anvisningar är att garantera medborgarna rättvis, transparent, förutsebar och jämlik behandling av myndigheterna.

Ett exempel, fortkörning. I regel straffas man för äventyrande av trafiksäkerheten, böter eller fängelse max 3 månader. Utan anvisningar/direktiv är det helt omöjligt för den poliskonstapel som står vid vägrenen och skriver ut böter att uppfylla kraven på rättvis och likabehandling med mera.

Det finns en mängd omständigheter som måste beaktas, fordonets hastighet och hastighetsbegränsningen på området men även fordonstyp, motorcykel, antal passagerare, siktförhållanden, närhet till daghem med mera.

Som ni förstår så är direktiv och anvisningar helt avgörande för poliskonstapeln och i exemplet finns det anvisningar.

Men tyvärr är fallet inte så inom en mängd område där Åland har lagstiftningsbehörighet.

Speciellt inom polisväsendet och socialförvaltningen är bristen mycket stor, men det finns säkert flera områden som helt eller delvis saknar anvisningar eller direktiv.

Jag har alltid anfört och kommer även i fortsättningen kräva att landskapet måste ha resurser för att ge direktiv och anvisningar som verktyg för tjänstemän och andra som skall tillämpa vårt regelverk.

ROGER ERIKSSON (Lib)