Kyrka och språk
Med anledning av diskussionen efter stiftsfullmäktiges möte vill jag föra fram några synpunkter.
1. Enligt kyrkolagen är de åländska församlingarna svenskspråkiga.
2. Den pågående diskussion gäller inte kyrkolagen utan tillämpningen av den nya språklagen, som vill tillgodose minoriteternas möjligheter att bli betjänade på sitt eget språk.
3. Språklagen har för kyrkans del godkänts av kyrkomötet, där Ålands har ett eget ombud.
4. Kravet att alla församlingsanställda på Åland med akademisk examen skall kunna finska – låt vara med möjlighet till dispens – harmonierar enligt min mening inte med självstyrelsens syfte att behålla vårt landskap svenskt genom att bevara det svenska språket och den åländska kulturen, dit även kyrkan hör.
5. Däremot anser jag självklart att finskspråkiga skall ha möjlighet till själavård på sitt eget språk. Det kan församlingarna, som Jon Lindeman föreslagit, ansvara för genom särskilda arrangemang.
6. Som jag ser det är det också viktigt att vi inom kyrkan inte försvårar den andliga gemenskapen med svenska, nordiska och andra närstående kulturer.
7. Våra representanter i kyrkomötet och andra organ kan föra fram initiativ som korrigerar missen så att man tar hänsyn till Ålands språkliga status.
Den viktigaste utmaningen i dag är dock att stärka vårt engagemang för det budskap som förkunnas i våra kyrkor.
Stefan Snellman
