Kvinnor och politik
Michael Hancock frågar sig i Nya Ålands ledare den 26 september varför man ännu inte uppnått ett jämställt lagting, med lika många kvinnliga som manliga ledamöter.
Anledningen är ganska enkel. Så länge som endast kvinnor föder barn så kommer vi att ha ojämlikhet i samhället. Sedan, när också män föder barn, kan vi tala om ett jämställt samhälle. Men dit tar det väl ganska länge än, kan jag tro. Kvinnorna prioriterar i högre grad än män att ta hand om barn och familj. Dessutom är det vetenskapligt belagt att kvinnor är bättre organisatörer (generellt sett) än vad män är. Därför har det alltid ansetts naturligt att den som föder barnen även tar hand om dem, och allt vad som därmed följer i fråga om praktiskt familjeliv. Väljer kvinnan bort att föda barn, så har hon också fler möjligheter att ”förverkliga sig själv”, även inom politiken.
Hancock har tydligen ingen aning om hur mycket arbete som krävs för att engagera sig politiskt. Tyvärr. För då skulle han också inse att det i de flesta fall är oerhört arbetsamt att ha både ett heltidsarbete och barn och familj. Det är ett evigt pusslande att få allt att fungera. Och oftast är det kvinnan som står för organiseringen så att familjelivet löper på till allas förnöjsamhet.
Att dessutom anse att detta inte räcker till som arbetsbörda för kvinnan, utom kräva att hon också skall engagera sig i politiken, det är en horribel tanke. Se till att kvinnor avlastas mer hemarbete, skapa jämställda löner, och se till att det finns dagis som är kvällsöppna, eller tar hand om barnen även på natten, ja då kan vi börja tala om ett jämställt samhälle, där även kvinnor har möjlighet att engagera sig politiskt.
RUNA LISA JANSSON
