Kvarteret Alfrida – ett verkligt modernt centrum
Som åländsk arkitekt bosatt i Stockholm har jag följt debatten kring de planerade byggprojekten i Mariehamns centrum med stor entusiasm. Mariehamns centrum bör utvecklas och Ömsens intention och villighet att satsa stort på utvecklingen är värd allt beröm. Ekonomiegatan (bortsett från Bagarstugan) med Arkens baksida som kuliss är verkligen hela centrums baksida. Är det någon plats i Mariehamns centrum som behöver nytt liv är det just den.
På Ömsens hemsida kan man läsa följande: ”Vi vill förändra Mariehamns centrum till något positivt. En omfattande utredning om projektet har utförts som entydigt utvisar att denna planering ger Mariehamns centrum ett rejält lyft med balanserad blandning av både handel och bostäder. Genom en blandning av ny och äldre bebyggelse får vi det bästa av två världar, säger Ralf Knahpe, som är fastighetsutvecklare på Ömsen.”
Det är underbara ord, men arkitekturen som presenterats anser jag däremot lämnar en del att att önska, den känns inte alls modern och spännande utan snarare lite förlegad. Den har skuggiga takterasser mot norr och mängder av vinklar och vrår som ger ett lite råddigt utseende och känns svår underhållet. Det är förstås min personliga åsikt, men jag upplever att jag delar den med rätt många.
I Sverige är det inte ovanligt att man bjuder in ett flertal olika arkitektkontor för att parallellt utveckla idéer för projekt av denna omfattning. När de olika förslagen är klara och utställda röstar antingen styrelsen, en jury eller lokalbefolkningen fram det projekt de tycker bäst om. I detta fall har man inte gått den vägen och har därför bara ett förslag att diskutera utifrån. Detta tror jag är skadligt för hela processen och för debatten om centrums utveckling.
Det finns risk att många av stadens invånare känner att de inte har något att säga till om hur deras stad utvecklas. Det vore sunt att öppna upp en dialog kring förslaget där alla, både institutioner, företagare och invånare, gamla och unga, kunde komma till tals.
För att det skall finnas två olika alternativ att diskutera har jag på eget bevåg valt att ta fram ett skissartat alternativt förslag på utformningen av Mariehamns nya centrum, jag kallar det “Kvarteret Alfrida”.
Jag har utgått från de kvadratmeter man från Ömsen beskriver att man vill ha, samt planerat för handel, kontor, bostäder och hotell. Eftersom Kulturbyrån bedömt att Boreniuska huset bör bevaras så har jag utgått från att så skall ske.
Ömsen har låtit göra en en analys av huruvida det är ekonomiskt lönsamt att bevara huset och bygga ihop det med nybyggnader öster om det, och isåfall göra en påbyggnad med ytterligare en våning på taket samt sänka källaren 1,7 meter och påla upp grunden. Resultatet av analysen var att det inte var lönsamt, men vad jag har förstått har ingen analys gjorts av lönsamheten i att endast renovera huset.
Murade hus är speciella. De håller oftast väldigt bra med tiden och kan därför bli väldigt gamla, och om rätt skötta är de hälsosamma och behagliga att bo i. De är också speciella för att de i princip inte byggs längre.
Att mura ett hus tar väldigt mycket arbetstid och en hög nivå av kunnighet, alltså är det mycket dyrt. I större städer som Stockholm är murade hus eftertraktade dels för sina centrala lägen, men också för sina egenskaper, sin exklusivitet och sitt kulturhistoriska värde.
Rustas Boreniuska huset upp väl så är möjligheten stor att man kan sälja lägenheterna till samma pris som nybyggnation eller kanske till och med dyrare. För huset sitter på värden man inte kan skapa idag.
Det har sagts att rumshöjden på Boreniuska husets gatuplan är för låg för affärsverksamhet, så jag började mitt arbete med att besöka butikerna i huset.
Jag intervjuade kort ägarna av ZicZac, Backmans Optik, Bromarks, Syrrans och Pentik. De framhöll alla att en stor renovering av huset är nödvändig men ingen av butiksägarna önskade en högre rumshöjd i lokalen. Så min konklusion är att om man är villig att fortsätta med mindre åländska företagare som hyresgäster i butikslokalerna behöver man inte en högre rumshöjd än den som i dagsläget finns i Boreniuska huset.
Små åländska affärer förgyller stadslivet på ett helt annat sätt än de stora utländska butikskedjorna gör. Jag tror att Åland som samhälle har mycket att vinna på att skapa förutsättningar som gynnar lokala småföretagare. Att tillhandahålla lämpliga lokaler till rimliga priser är en sådan förutsättning.
De moderna byggnaderna som byggs öster om Boreniuska huset kan fyllas av affärslokaler i olika storlekar, både för utländska kedjor och mindre och större åländska företag.
Vad är då ett modernt hus? De spännande projekt jag ser omkring mig har alla hållbarhet gemensamt. Hållbarhet idag innebär inte endast solceller och gräs på taken utan man måste tänka några steg till. Här är ett urval av tillvägagångssätt som tillämpas vid progressivt hållbart byggande i dag:
“Cradle to Cradle”, Vagga till grav. All miljöpåverkan, från tillverkning av byggmaterial till rivning och deponering.
Bygga multifunktionellt med en byggnad som kan anpassas efter tid och behov.
Lokalproducerat, så mycket som möjligt av byggnaden skall produceras lokalt.
Passivhus och värmeväxling.
Grönska. Takterasser kan innehålla stadsodling och insekts-hotell.
Dessa är bara några exempel, det finns många fler sätt att bygga hållbart och de kan oftast kombineras.
Ett så stort projekt som detta kan tillföra Åland så mycket positivt, inte bara som slutresultat utan under hela byggprocessen. Det är en stor volym som skall byggas (ca 8500 kvm nybyggnad). Detta innebär väldigt mycket byggnadsmaterial.
Vore det inte fantastiskt om det mesta av detta material kom från Åland? Tänk om hela centrumhuset kunde byggas av Alfrida-virke. Tänk vad det skulle tillföra hela åländska samhället.
Enbart detta projekt skulle också vara tillräckligt stort för att finansiera uppstarten av en åländsk korslimträ-fabrik som skulle göra att vi även framöver kunde bygga alla våra hallar, höghus och lokaler i åländskt limträ.
Med detta i åtanke har jag designat ett böljande huskomplex inspirerat av stormen som rörde om på Åland och byggt av stormens trä. Med soliga terasser i söderläge, och möjligheter till småskalig matproduktion. Nytt och gammalt tillsammans, precis som Ömsen vill ha det. Men med en alternativ design, så nu finnas i alla fall teoretiskt två alternativ att diskutera utifrån.
En del av förslaget kan ni se här och mer material och text finns och kommer tillkomma på min hemsida johannawickstrom.wordpress.com
ARKITEKT JOHANNA WICKSTRÖM
