Populistiskt och selektivt
I en populistiskt hållen insändare i torsdagens tidning propagerar Stephan Toivonen för en åländsk forlkomröstning om EU och hänvisar till den brittiska dito.
Det är uppenbart att Toivonen dragit lärdom av andra populister, som Boris Johnnson, eftersom argumentationen är likartad.
Vi har alla ett ansvar för att de vi sätter till pränt är med sanningen överensstämmande.
Som politiker har man ett ännu större ansvar.
Att handskas ovarsamt med sanningen, i populistiskt syfte är oförlåtligt och jag hoppas att politiker som gör på detta sätt, ställs till svars i nästa val.
Genom att blanda osanningar med ett selektivt plockande av förmenta nackdelar med EU, målar Toivonen upp en bild av EU som inte överensstämmer med verkligheten.
Det är inte förvånande att den fria rörligheten är ett rött skynke för Toivonen, men faktum är att även om vi inte är där ännu, så går det åt rätt håll, men först matpriserna. Att ”allting blivit dyrare med EU” är ett mantra som upprepas av EU-motståndare, men stämmer det? Faktum är att många av de som hävdar det baserar sitt uttalande på priset på en kaffekopp, ett toalettbesök, eller helt enkelt en jämförelse av priser för 14 år sedan med dagens.
Felet med det resonemanget är uppenbart. Vill man verkligen veta hur det gick så måste man studera den officiella statistiken.
År 1995 sänktes matmomsen från 22 till 17 procent. I samma veva ändrades ett antal skatter och pålagor vilket även det påverkade priset. Exempelvis priset på mjölkprodukter påverkades marginellt, trots att producentpriset sjönk 30 procent vid EU-inträdet. Vissa importvaror steg, medan andra, exempelvis kött sjönk.
Den totala effekten var i realiteten 14 procent fram till år 2000. Således sjönk matpriserna i och med inträdet.
Totalt sett var realpriset för livsmedel fortfarande mera än 10 procent lägre år 2004, jämfört med år 1994.
Samtidigt har EU underlättat den fria rörligheten på andra sätt. Numera är kostnaden samma för en bankbetalning inom SEPA-området. Före detta var kostnaden betydande för att betala en faktura till exempelvis ett svenskt företag.
Vidare har EU tagit bort nästan alla roamingavgifter. Målet är att det skall vara samma låga kostnad varhelst i EU du ringer.
Att sedan Toivonen fortsätter att sprida myter om gurkor och jordgubbar är bara tråkigt. EU har skapat olika klasser för jordgubbar för att odlarna ska kunna sortera dem på samma sätt oavsett var jordgubbarna ska säljas inom EU. Dessutom ska konsumenterna kunna kräva att jordgubbarna håller en viss kvalitet i en viss klass. Det finns fyra olika klasser.
Extra prima jordgubbar ska vara minst 25 mm i diameter. Jordgubbar i klass 1 och 2 ska vara minst 22 millimeter. Jordgubbar som är mindre säljs som syltjordgubbar – de är inte förbjudna. Samma med gurkor.
Gurkor som inte passar in i någon av de fyra klasserna säljs som ”oklassificerade”.
Filmer slutligen. Inom EU är man synnerligen medveten om problematiken med att vissa typer av medier är låst till vissa länder. Man arbetar nu på ett system för ”Gränsöverskridande portabilitet” där du har rätt att ta med dig tjänster du betalt för var du än befinner dig.
Man diskuterar även en bredare regionindelning, exempelvis att norra Europa blir en egen region, vilket skulle innebära fri tillgång till SVT Play för ålänningar, etc. Inget av detta sker dock i en handvändning.
Speciellt inte då vi diskuterar upphovsrätt, som regleras av internationella avtal.
Med hopp om mera fakta och mindre tyckande i debatten.
Anders Gustafsson
