Kulturminne eller bara K-märkt?
Det finns anledning att korrigera några fel och missuppfattningar i tidningen Ålands ledare från 23 oktober angående Bio Savoys renovering.
När Patrick Landell köpte biografbygganden 2008 var den inte K-märkt. Stadsplanen ändrades på hans begäran om att få K-märka fastigheten och som kompensation få utöver den befintliga byggnaden en tilläggsbyggrätt för själva biografhuset på 254 kvadratmeter samt byggrätt på 1200 kvadratmeter för en ny bostadsbyggnad i tre våningar vid Ålandsvägen.
Det var K-märkningen av fastigheten som skulle möjliggöra förverkligande av dessa emedan parkeringskravet för en K-märkt byggnad är kraftigt sänkt och i praktiken betyder att biografbesökarnas bilplatser inte behöver placeras på själva tomten.
En godkänd stadsplan räckte för staden och Landskapet att bevilja hälften av restaureringsbidraget, alltså 50 000 euro var till Landell med villkor att byggnaden inte får rivas, byggas om eller på annat sätt förändras i fråga om dess exteriör så att dess kulturhistoriska värden minskar och att före renoveringen eller andra åtgärder inleds skall en plan häröver presenteras och godkännas av de som utbetalar stödet. Ett stöd i storleksklassen som aldrig tidigare beviljats någon annan fastighetsägare i staden.
Förutom dessa fördelar innebär en K-märkning för fastighetsägaren också förpliktelser såklart när det gäller restaurering och vård av byggnaden. Framför allt skall alla förändringar av fasader och de publika utrymmen meddelas i förväg till byggnadsinspektionen som sedan hör både museibyrån och stadsarkitektkansliet i frågan.
I de flesta fall har vi faktiskt lyckats hitta lösningar med fastighetsägarna tillsammans som är både stilmässigt, tekniskt och ekonomiskt gångbara och hållbara på lång sikt. Ingenting av detta skedde tyvärr i Bio Savoys fall, utan fasadändringen var i full gång när den uppdagades. Trots det valde fastighetsägaren att fortsätta med åtgärderna i strid med stadsplanen, vilket han gjorde på eget ansvar.
Att limma och bulta fast styrox-skivor på en kulturmärkt byggnads fasad och smeta över med puts är enligt min mening det grövsta tänkbara ingreppet efter rivning och nybyggnation. Att se mellan fingrarna på detta är att ”svälja elefanter” för en tjänsteman i staden som ansvarar för byggnadsskyddet. För då är det fritt fram för alla andra också att göra likadant och strunta i stadsplanebestämmelserna eller som här även i bidragsvillkoren.
Patrick Landell har hittills beviljats 135 000 euro bidrag från samhället för en K-märkning han nu ångrar. Bygglovet för tilläggsbyggnaderna i biografhuset och bostadshuset vid Ålandsvägen är godkänt och beviljat. Nu kunde fastighetsägaren ” tänka sig avlyfta K-märkningen”.
Min fråga är hur skall man under dessa premisser kunna bevara kulturminnen i Mariehamns stad för kommande generationer, Fredrik Rosenqvist?
Sirkka Wegelius, stadsarkitekt
