SÖK
MENY
KST bryter mot funktionsnedsattas rättigheter
Apropå debatten om neddragning av resurserna för Fixtjänst:
Förstår jag KST:s direktör rätt i Nya Åland den 3 september, att den nya social- och omsorgsförvaltningen från årsskiftet har ambition att sjukpensionera arbetstagare vid Fixtjänst? Och att KST på så sätt skjuter över kostnadsansvaret för dessa personer från kommunerna på statliga FPA?
Om så är fallet ifrågasätter jag hur sunda vätskor som genomsyrar ett sådant förslag eftersom det fullständigt åsidosätter den funktionshindrades rätt att själv välja och vara med och påverka sitt dagliga liv, vilket är en av de absoluta huvudteserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Så här sägs i landskapsregeringens rapport från 2018 ”Ålands genomförande av FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD”:
Å̊land har, genom Finlands ratificering av konventionen, 10 juni 2016, förbundit sig till att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning. Inga lagar, rutiner eller bestämmelser få̊r gå̊ emot bestämmelserna i konventionen.
Ifall inte den nya socialvårdslagen uppfyller kriterierna i konventionen är lagen således undermålig.
Hur rimmar det med individens rätt att själv bestämma, om KST aviserar att sjukpensionera enskilda klienter? Och särskilt mot deras uttryckliga vilja? Mig veterligen upplever den absoluta merparten av dem som idag arbetar vid Fixtjänst verksamheten som en meningsfull, socialt livsberikande sysselsättning.
Jag har tidigare påpekat att varje människa ska ses som en resurs. Detta ska ses i skenet av att ge varje individ möjlighet att utvecklas så långt som möjligt enligt devisen ”livslångt lärande”. Anser KST att påtvingad passiv tillvaro som sjukpensionär är ”livslångt lärande”?
De allra flesta med psykisk funktionsvariation, som inte kvalar in på den allmänna arbetsmarknaden, föds och dör redan idag som pensionärer och lever på en knaper minimipension livet ut. Detta trots att även dessa personer på ett eller annat sätt är en resurs för vårt samhälle, om de fick möjligheten vill säga.
Merparten av dessa klienter återfinns idag inom specialomsorgens dagligverksamhet – en sysselsättning som inte på långt när lever upp till ”livslångt lärande”. Orsak: det blir för dyrt! Istället handlar det i mångt och mycket om daglig ”förvaring” med pyssel utan egentlig målsättning att utveckla den enskildes färdigheter.
Jag har länge efterlyst kreativ daglig sysselsättning i form av dans, teater, rörelse och musik, så att dessa personer kunde få utlopp känslor, röst, rytmik, gestaltning och lära känna sin egen kropp. Ta exempel av succén med Glada Hudik-teatern i Sverige! Nej, det finns inga resurser.
Som före detta ordförande i Ålands omsorgsförbunds fullmäktige har jag vid flera tillfällen påpekat att kommunerna inte ser människorna inom specialomsorgen, endast kostnaderna. De funktionhindrade avhumaniseras till siffror bland andra siffror i kommunernas budgetar.
Jag är mycket medveten om kommunernas tuffa ekonomiska sits. Det gör mig ännu mer övertygad om att KST ska finansieras direkt över landskapsbudgeten, inte via de ständigt krympande kommunandelarna.
Är det här en värdig människosyn? Om inte, tänk om, gör om, gör rätt. Och lev upp till FN-konventionen som vi är förpliktade att följa. Börja med att läsa den.
OVE ANDERSSON
