KST behövs för utsatta grupper oberoende av antalet kommuner
Roger Höglund funderar över kommunreformens syften i en välformulerad och inspirerande insändare. I insändaren blandar Höglund kanske ändå ihop Kommunernas socialtjänst och den mer genomgripande kommunreformen det vill säga att minska antalet kommuner. Höglund skriver bland annat följande: ”Från Socialdemokraterna lyfter man frågan att färre kommuner gör att medborgarna per automatik får rätt till lika service var på Åland man än bor. Vackert så men nog borde lagstiftningen se till att så är.”
Om Höglund med detta citat menar likvärdig social service så gäller det en problematik som Kommunernas socialtjänst täcker in. Oberoende av om vi har tre eller fyra kommuner behövs KST. Det kommunala samarbetsorganet KST är tänkt att sörja för specialomsorgen, handikappservicen, barnskyddet, missbrukarvården, kvinnofrid eller som det står i lagen ” all den socialvård som ankommer på kommunen förutom barn- och äldreomsorgen”. Orsaken till denna uppdelning är att specialomorgen redan är ett gemensamt socialvårdsområde för kommunerna och att de övriga specialiteterna kräver stor kompetens och är i många fall resurskrävande. KST är en lösning för alla de klienter som är i behov av högt kvalificerad socialvård. Organisatoriskt föreslås att Ålands omsorgsförbund utgör moderorgansationen för ett sådant utvecklat socialt samarbete inom flera specialiteter inom socialvården och ges namnet Kommunernas socialtjänst. Kostnaderna fördelas solidariskt enligt skattekraft och s.k. nyckeltal. Detta system avser att trygga varje klients behov genom att kommunernas kostnader för socialvården är förutsägbara och närmast kan betraktas som en årlig socialförsäkringsavgift som inte direkt påverkas av hur många klienter som är i behov av KST:s tjänster i den enskilda kommunen.
Med denna modell och ett gemensamt kommunalt kostnadsansvar drabbas inte den enskilda klienten lika lätt av en enskild kommuns ekonomiska resurser och politiska bedömningar. I Höglunds egen kommun finns det klienter som besvärat sig rejält många gånger eftersom kommunen inte följt socialvårdslagarna. Det visar på ett brutalt sätt att enbart lagstiftning inte räcker till för att alla ska åtnjuta samma sociala rättigheter oberoende av hemkommun. Kompetens och ekonomiska resurser måste också finnas.
Höglund visar inte respekt när han påstår att socialdemokraterna tror att ”medborgarna per automatik får rätt till lika service om antalet kommuner minskar”. Påståendet stämmer inte utan är ett försök att förolämpa socialdemokraterna. Vi är väl medvetna om att likvärdig service kräver färre kommuner men dessutom bärkraftiga kommuner som kan leva och blomstra och som kan anställa tillräckligt med kompetent personal inom alla de uppgiftsområden som de framtida kommunerna på Åland ska sköta. För personer i behov av sociala stöd av olika slag krävs både resurser och stor kompetens. KST är ett alternativ som ser till klienternas lagstadgade sociala rättigheter och deras bästa därför tror jag och många med mig att det är den optimala lösningen för att ge likvärdig social service oberoende av hemkommun.
Barbro Sundback (S)
