Konsten att bedriva politik
Inom EU är det som bekant emellanåt ett tufft politiskt klimat där enskilda länder driver sina egna nationella intressen stenhårt och tvekar inte heller att använda vetorätten när det kniper. Detta mönster dyker upp i princip varje gång ett fördrag eller budget ska godkännas av medlemsstaterna. Antingen det handlar om att få rabatter på EU-avgiften eller att få mer stöd så viftas det med vetokortet. Den högaktuella euro-krisen är ett annat exempel på hur enskilda statsintressen går före det som kunde kallas för det allmännas bäst.
Inom Åländsk Center har vi ansett att EU-medlemskapet för ålänningarnas del saknar demokratisk förankring eftersom vi saknar en egen plats i Europaparlamentet. Sedan snart 20 år tillbaka styr EU merparten av den åländska lagstiftningen på ett eller annat sätt. Tvångströjan är märkbar när det gäller möjligheterna att bedriva politik. Vår tid som EU-medlem har även präglats av kamp och flera gånger har vi sett att EU-kommissionen sannerligen väljer sina strider: det är lättare att ge sig på ett litet autonomt område än att tackla de verkliga ”bovarna” inom EU-familjen.
”Den som ger sig in i leken får leken tåla” lyder ett gammalt ordspråk. Men vi har inte godkänt ett medlemskap som för Ålands del går på kryckor på grund av det politiska systemet släpar efter. Gång efter annan har Finland lovat att Ålands EU-plats ska ordnas via förhandlingar på EU-nivån. Lika ofta har vi tvingats konstatera att löftena inte omsatts i faktisk handling. För Åländsk Centers del börjar tålamodet ta slut och vi har lyft fram Kroatien-frågan som en lämplig diplomatisk kanal för att få till stånd en verklig förhandling om EU-platsens förverkligande.
Det så kallade Lissabonfördraget är ett bra exempel på hur Åland kan nå framgång genom att lagtinget utnyttjar tillfället att förbättra vårt ”EU-försvar”. Utan nämnda fördrag skulle Finland aldrig ha gått med på att vi har en rätt till försvar inför EU-domstolen. När Åländsk Center nu rekommenderar ett motsvarande handlande i Kroatien-frågan blir reaktionen inom vissa partier direkt känslosam. Inte över att Åland hanterats rätt så brutalt under sin EU-tid utan att för att Centerns försök att skapa en faktisk förhandlingsposition upplevs som ”utpressning”.
Förhoppningsvis ger Åländsk Centers raka linje övriga partier råg i ryggen inför den fortsatta behandlingen av Kroatien-frågan. Vi skadar ingen genom att lämna ärendet vilande eftersom Finland anser sig kunna godkänna internationella fördrag utan Ålands bifall. Kroatien blir alltså EU-medlem den 1 juli i år. Genom att avvakta med vårt bifall ger vi dock omvärlden en första signal om att Ålands EU-medlemskap haltar på ett betänkligt sätt. En mycket försiktig diplomatisk gest som inte svarar upp mot de brösttoner som hördes i lagtingets debatt i frågan. Oss väl och ingen illa!
Harry Jansson
Jörgen Pettersson
Åländsk Center
