Könsrollerna är alltför snäva
Svar på Doris Janssons insändare ”Hen, Gud och normlöshet – vad håller vi på med?”
Som intersektionell feminist i dagens Twitter- och Facebook-era är kritik och okunskap tyvärr en given, oftast daglig företeelse. Därför var jag föga förvånad när jag, med morgonkaffet i högsta hugg, slog upp Nyans debattsida och hittade Doris Janssons insändare om hen, ras, Gud och hur denna s.k. normlöshet sakta men säkert förstör vårt samhälle (och hur detta även står i samband med ungdomars psykiska hälsa, även om statistiken kring detta konstigt nog lyser med sin frånvaro).
Ändå kände jag, som vanligt, ett visst feministiskt ansvar att korrigera och upplysa.
Till att börja med vill jag peka ut ett antal uppenbara fel i det du skriver, Doris, nämligen:
1. Ras existerar endast som social konstruktion, alltså inte på biologisk nivå.
2. Hen, för att vara mer exakt, finns till för att användas då könstillhörigheten är okänd eller inte ska stå i framgrunden.
3. Könsroller, som att män ska vara män och kvinnor ”ska ta ansvar för det uppväxande samhället” bekämpas av en anledning. De är alldeles för snäva och definierande, och kanske till och med den verkliga anledningen till att många unga som försöker hitta sin rätta plats men inte kan pga. diverse sociala förväntningar dessa medför mår dåligt.
Jag vill även påpeka att religiösa (kristna i detta fall) och nationalistiska traditioner kanske inte borde höra hemma i skolor i allmänhet, alltså kommunala eller statliga institutioner, då det finns många andra elever än bara de inhemska och man borde skapa en skolmiljö som tillåter alla att finna sin plats i mängden oberoende av ovanstående faktorer.
Beaktar vi detta kan vi endast observera att alla dessa s.k. reformer och förändringar som för dig, Doris, och bevisligen alldeles för många andra verkar oroväckande och traditionsrubbande, är de facto egentligen försök att skapa ett mer inkluderande samhälle, ett samhälle där alla välkomnas och accepteras.
En människas kön, etnicitet, läggning etc borde aldrig bestämma dess värde, liksom sådana som inte kan eller väljer att inte låta sig kategoriseras av dessa fruktansvärt tighta definitioner borde bli bemötta med precis samma mängd respekt som vem som helst.
Doris, du skriver om kärlek, om att älska varandra och om att uppfostra det kommande släktet. Låt mig säga såhär, jag ser hellre de kommande generationerna växa upp i ett fördomsfritt, öppet samhälle där vem du är och hur du ser ut inte spelar någon roll för dina möjligheter.
Det, för mig, är kärlek, och än viktigare: acceptans.
Ida D
