Könskvotering i praktiken
Könskvotering av kandidater i val är uppe på tapeten.
En annan sida av kvoteringen är hur den i praktiken går till i kommuner och i Mariehamns stad. Enligt lagen skall minst 40 procent av personerna i en nämnd vara kvinnor/män. Hur fungerar detta i praktiken? Många nämnder i staden har åtta platser. Då tycker man att 5-3 kunde vara ”ganska jämnt”. Men nej. Det ger 37,5 procent män/kvinnor och det går inte för sig. Endast 4-4 godkänns. Det vill säga 50 procent – 50 procent. Då frågar man om detta verkligen var lagstiftarens avsikt? Om avsikten var exakt lika, så borde ju detta ha skrivits in i lagen?
Ok, och med åtta ordinarie medlemmar, så följer åtta suppleanter. Som också måste vara 4-4, eller?
Kunde man tänka sig att de räknas tillsammans? Så att ex 5-3 och 4-4 kunde räknas som 9 av 16 eller 43 procent – 57 procent. Nej. Det måste vara fyra-fyra både för ordinarie och suppleanter. Är detta verkligen lagstiftarens avsikt?
Nå, då ett större parti får en plats så får de ofta både ordinarie och en ersättarplats. Alltså kan de välja så att de får ”rätt” kön på respektive plats. Man kan (och man gör) alltså placera ex en kvinna på den ordinarie platsen och en man som ersättare. Och sedan går ersättaren på de flesta möten. Då han inte kan gå, så går den ordinarie medlemmen. Ska man kalla detta Mariehamnsdemokrati? Känns det rätt? Har man bara ordinarie eller suppleantplats av ett viss kön kan man inte ”fuska” på detta sätt.
Ytterligare ett problem, som vi från Åländsk demokrati noterade då nämndplatserna skulle fördelas i vintras var att vi fick restplatserna, och de flesta av våra platser var ”flickplatser”, trots att vi tyvärr enbart hade herrar som kandidater. I en nämnd fick vi både ordinarie och ersättare (flickplatser). I ett bolag en ordinarie plats. Vi valde att låna ut dem. En till moderaterna och en till socialdemokraterna. Kanske delvis för att visa hur odemokratiskt systemet såg ut.
Enligt vår mening borde det minsta partiet få välja platser och kön först. Vi har naturligtvis få personer att välja bland. Att med mycket kort varsel välja en kvinna i nämnd X eller en man i nämnd Y är inte så enkelt för ett mikroparti. Kanske vi hade klarat om det var tvärtom.Vår lösning är att man först bestämmer sig för fördelningen av platserna. Sedan får de minsta välja person/kön. Och sist det största partiet, som ju har lättast att kunna anpassa sig efter könsfördelningen. Och som sagt att man kunde ha 9-7 (5-3 och 4-4) i en nämnd och inte enbart 4-4 för både ordinarie och suppleanter.
Åländsk Demokrati
Stephan Toivonen
Estoril
