DELA

Kön viktigare än kunskap?

Minister Nina Fellman vill styra partistödet så att endast grupper med en helt jämn könsfördelning på vallistorna skall vara berättigade till fullt partistöd. Tidigare valde hon att föreslå en sänkning av rösträttsåldern trots att endast 5 av 41 remissinstanser ja sa. Nu vill hon styra partistödet i den riktning, som hon vill. Ensam. Utan att höra andra.

Alla lagtingsgrupperna erhåller ett så kallat partistöd, det vill säga pengar som enligt demokratiska former betalas till alla lagtingsgrupper enligt storlek.

Nu vill minister Fellman att 10 procent av stödet skall fördelas till de partier, som har en exakt jämn fördelning mellan könen; 50 procent-50 procent.

Om 30 lagtingsledamöter erhåller ett stöd, så borde väl alla vara med om att diskutera förändringar i utbetalningarna? Ett lämpligt forum är väl då Lagtinget? Men det förefaller som om de socialdemokratiska ministrarna inte vill debattera frågor i Lagtinget. Minister Fellman vill göra som hon vill.

När stödet till vindkraften skulle presenteras i Lagtinget så var minister Gunell inte ens på plats. Under remissdebattens andra dag var hon på annan ort. Vid första behandlingen var hon på plats men vägrade att besvara mer än tre av ett tjugotal frågor, som jag hade.

Jag anser fortfarande att ”despoti” beskriver deras arbetssätt bättre än ”demokrati”.

Men vi har andra problem i denna härva. För närvarande sitter femton av stadsfullmäktigeledamöterna i lagtinget, en överrepresentation. Staden har 37 procent av Ålands befolkning. Om nu en minister kan bestämma att stödet utbetalas endast under förutsättning att hälften av kandidaterna är kvinnor, så kan ju nästa minister kräva att minst sextio procent av kandidaterna skall vara bosatta på landet.

Lagtinget skall ”stifta lagar om sina inre angelägenheter och att besluta om budgeten”. Då borde väl hälften av kandidaterna vara ekonomer eller jurister? Kvotering. Tack. Där hade Åländsk Demokrati klarat sig bra i alla fall.

Ja, var skall vi dra gränsen för vad en minister kan bestämma över gemensamma så kallade partibidrag?

Vad jag kan se så har små partier generellt har svårare med könsneutral rekrytering. I senaste lagtingsval hade de tre minsta grupperingarna, som fick mandat, 70 kandidater varav 51 eller 73 procent var män. Kan det vara så att kvinnor söker sig till större partier? Då kommer en kvotering att hämma små / nya partier. Är det demokratiskt?

Har minister Fellman tänkt på att det även kan finnas partier med väldigt skev rekrytering av kandidater av olika skäl? Om ett feministiskt parti skulle bildas på Åland, så har de rimligen svårt att uppnå jämn könsfördelning och förslaget försvårar denna möjlighet. Men det ligger väl i ministerns intresse att minska riskerna att få konkurrens från F!-Åland?

Även HI i senaste val hade 80 procent kvinnor bland sina kandidater.

I stadspolitiken hade Åländsk Demokrati vissa problem på grund av reglerna för könskvotering. Skämtsamt sade jag då att ingen av oss var intresserad av något könsbyte. Men det finns ju faktiskt personer, som genomgår könsbyten. Skall de vara utestängda från politiskt arbete, eller hur har ministern tänkt sig?

I dagens öppna och toleranta värld så vill man lyfta fram HBTQIA-personerna. Men vissa av dem definierar sig ju själva på ett annat sätt än så som de registreras av myndigheterna. Vissa vill inte ens definiera sig som man eller kvinna. Skall dessa uteslutas från politiskt arbete? Eller skall de tvingas välja grupp? Eller skall de tvingas att komma ut med något, som de kanske helst vill hålla privat?

Är det en självklarhet att just kvotering av kvinnor är det viktigaste och inte kvotering enligt hemort eller lämplig examen? Och inte är det väl så att kvotering av kvinnor leder till att vissa sexuella minoriteter får det svårare att ta sig in i politiken?

Men det viktigaste är fråga vad väljarna anser. Anser de att ”könet” är viktigare än kunskaper, erfarenhet och intresse av politik? Och skall en minister ha rätt att fatta beslut om hur alla trettio lagtingsledamöters så kallade partibidrag skall fördelas utan att bli kallad despot?

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati