DELA

Kompostering av avfall kan ske i privat regi

Landskapets miljöbyrå har ännu inte lyckats lösa de miljöproblem som förorsakats av undermålig kompostetringsteknik vid Gunnarsby. När miljöbyrån hösten 2014 började ställa krav på entreprenören, anställdes extra inspektörer och anlitades tjänstemän från ÅMHM och ÅTC, så att det som mest fanns fem inspektörer för en ensam entreprenör.

Entreprenören bekostade även provtagningar, extra omblandningar, temperaturmätningar och rapportering. Påfrestningarna för entreprenören blev så stora, att denne vände sig till undertecknad för hjälp.

I en insändare 6.11.2014 redogjordes för hur problemen kunde lösas. Den aktiva komposteringen sker i sluten reaktor och processen dimensioneras så att slutprodukten uppfyller gällande krav på hygien, mogenhet och stabilitet. Härefter sållas komposten och utspäds med mineraljord, så att den färdiga kompostjorden uppfyller kraven på renhet och maximala halter av fosfor och kväve.

Finansieringen sker genom landskapsbidrag, behandlingsavgifter och genom att kommunerna återköper den producerade kompostjorden till ett pris som medför att verksamheten blir lönsam.

Riktlinjerna omfattades av dåvarande miljöminister Carina Aaltonen som lovade beställa en utredning inom 1-2 veckor. Tjänstemännen vid ÅMHM godtog även förslaget, men däremot inte tjänstemännen vid miljöbyrån. Som följd av obstruktion kunde ett första möte hållas först den 7 mars 2015 och för miljöminstern presenterades en kostnadsberäkning på 1,7 miljoner euro för ombyggnad av anläggningen. Miljöministern meddelade dock att endast 200.000 euro finns till förfogande för projektet.

Med anledning av detta besked, undersöktes den lokala marknaden för kompostjord och konstaterades att det är fullt möjligt att kommunerna kan uppfylla sin lagstadgade skyldighet och omhänderta den kompostjord som erhålls vid komposteringen.

Denna kan användas för egna arbeten, erbjudas till entreprenörer för arbeten inom kommunen, likaså erbjudas till församlingar och föreningar inom kommunen för grönytor kring sina fastigheter och slutligen kan den kvalitetssäkrade kompostjorden erbjudas kommuninvånarna för avhämtning i små portioner från övervakade återvinningsstationer.

De fastigheter som levererar bioavfall kan erhålla färdig kompostjord på samma sätt som vid hemkompostering och kommunerna blir föregångare för ett hållbart samhälle på ett kostnadseffektivt sätt.

Till nästa möte utarbetades ny finansieringsberäkning, bestående av samhällsstöd, ett förslag för kommunernas återköp av kompostjorden som motsvarar en investering på 700.000 euro samt entreprenörens egen finansiering. Efter miljöministerns godkännande beslutade lagtingets finans- och miljöutskottet om ett investeringsstöd på 200.000 euro för kretsloppsanpassat omhändertagande av separatinsamlat bioavfall.

Trots detta kunde utbyggnaden vid Gunnarsby inte komma igång. En annan entreprenör hade lämnat in ett konkurrerande anbud och eftersom miljöbyrån saknar insikter inom området, kunde man inte komma underfund med hur man skall välja mellan de två anbuden.

När sommaren lider mot sitt slut kräver miljöministern ett beslut i frågan och efter uppbjudande av alla krafter, beslutar miljöbyrån att välja Bengt Karlsson som entreprenör. Efter beslutet kontaktas undertecknad av landskapets miljöingenjör som ordagrant meddelar: ” Vi har tillsammans med Bengt Karlsson för fem minuter sedan beslutit att avbryta alla kontakter med dig! Hejdå!”

Följande vecka meddelar Bengt Karlsson att han blivit utsatt för utpressning och att leverantören endast svarar för själva trummorna, varför han fortsättningsvis behöver hjälp med kringutrustning, dimensionering, processplanering, efterbehandling, produktion av kompostjord samt insamling och behandling av lakvatten.

Några dagar senare meddelar Jan Widman att han också behöver hjälp mot miljöbyrån. Han har trakasserats på olika sätt för få honom att återta sitt anbud och underlätta för miljöbyrån valet av entreprenör. De hade hotat med böter om han efter den 25 augusti tar emot bioavfall från ett hotell i Mariehamn.

Även andra trakasserier har förekommit och entreprenören förmodade att ÅMHM agerar som springbud för miljöbyrån. Detta strider mot EU-direktiven, ÅMHM skall agera självständigt och inte ta emot anvisningar från landskapsregeringen.

Miljöbyrån inser nu att de två anbuden inte har behandlats på ett godtagbart sätt, varför båda anbuden avskrivs. För att uppnå ”rättvisa och rättssäkerhet”, beslutes om en ny, EU- anpassad idétävling kring det beslutade investeringsstödet på 200 000 euro.

När anbudstiden nu har gått ut det visar det sig att man inte har uppnått någonting. Nya anbudsgivare har inte erhållits och de tidigare har inte presenterat några ”nya idéer”.

Landskapsregeringen bör nu inse att det behövs sakkunnig planering för att återställa de skador som åstadkommits vid Gunnarby samt att privata entreprenörer är bäst lämpade för driften av sina egna komposteringar. Skulle dessa läggas ned, kommer det att krävas flera miljoner euro i samhällsmedel för att skapa motsvarande anläggningar och regeringstjänstemän kommer ändå inte att kunna ersätta privata entreprenörer.

För att skapa ”rättvisa och rättssäkerhet” bör landskapsregeringen nu låta utarbeta en landskapsomfattande avfallsplan, i vilken ingår offentliga anläggningar som drivs i privat regi enligt följande:

– Ålandskomposten utbyggs som en sluten kompostanläggning och till anläggningen anvisas separatinsamlat bioavfall och motsvarande avfall som kräver sluten behandling.

– Kompostfältet vid Gunnarsby upprustas för kompostering av reningsverksslam från Orklas Haraldsby fabriker och motsvarande biologiskt behandlat avfall.

– Jan Widmans kompostfält vid Västansunda upprustas för kompostering av reningsverksslam från Lotsbroverket och motsvarande biologiskt behandlat avfall.

Carl-Gustav Flink