Kompetenta styrelser inom den offentliga sektorn
När man läser om hur Omsorgsförbundets styrelse brustit i sitt uppdrag, kan man bara konstatera att det är dags att på allvar diskutera behovet av kompetenta styrelser även inom den offentliga sektorn. Man kan inte i fortsättningen tillsätta styrelser som nu, det vill säga att den enda kompetens består av antalet röster i valet. Vi ser nu ett återkommande mönster. Det är fint att kunna tillägga på sin cv ännu ett uppdrag av betydelsefull karaktär. Ansvaret för vad det innebär att tacka ja till uppdraget lägger man på någon annan.
När man blir tillfrågad om intresset för en styrelsepost borde man nog också tänka på det ansvar man har som styrelseledamot. Har man kompetens nog att fullt ut ta ansvar för vad det innebär i fråga om kunskap och vetande om hur organisationen ska skötas, dels ekonomiskt, dels organisationsmässigt. I det senast uppdagade fallet, där det gått så långt att revisorerna inte förordar ansvarsfrihet för styrelsen på grund av deras bristande insikter i ledningen av organisationen, med därvid följande problem, så borde åtminstone styrelseledamöterna själva dra öronen åt sig, inse sina tillkortakommande och begära avsked omedelbart.
Det har blivit dyra lärpengar för politikerna med detta ansvarslösa tillsättande av styrelseposter inom offentlig förvaltning. Jag hoppas nu att politikerna äntligen inser vikten av kompetenta styrelser, och efter nästa val, när nya styrelser ska tillsättas, mer efterlyser kompetens och kunnande, än antal röster i valet hos de tillfrågade. Samt att de som blir tillfrågade om olika poster, tänker till litet och inser att man som styrelseledamot alltid är slutligt ansvarig för organisationens skötsel och ekonomi. Man kan inte skylla från sig på tjänstemännen och deras utredningar. Om det så skulle vara att tjänstemännen alltid har det slutliga ansvaret, så behövs ju ingen styrelse alls, eller hur?
Runa Lisa Jansson
