Kommunfrågans förlorade år är nu
Som nybliven politiker förstår jag inte hur en sammanslagning mellan Lemland och Lumparland, respektive mellan Finström och Geta, löser de stora utmaningar som kommunerna står inför. Eller snarare står mitt i.
Särskilt nu med en sviktande ekonomi och med högra krav på att stå för en högklassig välfärd för sina invånare.
I min blygsamma politikerroll som ledamot i socialnämnden, snart äldrevårdsnämnden, i Lemland, ser jag visst fördelar med kommunala samarbeten inom nuvarande kommunala indelning. Samarbetsavtal om äldrevård exempelvis, och sedan gammalt finns ju olika kommunförbund, och inte minst det nya KST från årsskiftet.
Men det räcker inte , och de många olika lösningarna är svåröverskådliga för väljarna och det riskerar att bli ett demokratiunderskott när det blir för många led i beslutsfattandet.
Nu sätts det tryck på Lemland från landskapsregeringens håll, i en tidningskommentar av kansliminister Harry Jansson (C), att gå med på en utredning om samgående med Lumparland.
I själva verket borde den utredningen också omfatta Jomala, Hammarland och Eckerö, om framtidsfrågorna skall ha en chans att lösas.
Det är nu som de förlorade åren för kommunreformen pågår, de var inte under de fyra åren förra mandatperioden, som centern menar.
Den tidigare landskapsregeringen under lantrådet Katrin Sjögrens (LIB) ledning, och med kansliminister Nina Fellman (S) som doer, tog krafttag för att få till större och effektivare kommuner med muskler att möta de framtida utmaningarna.
De krafttagen skulle behövas fortfarande.
ULF WEMAN (S)
LEMLAND
