Kommunernas framtidfull av möjligheter
I måndagens Nya Åland gör ledarskribenten Johan Orre analysen att ingen vinner på att gräva sig ner i kommunreformens skyttegravar. Jag håller med.
Däremot vore det nödvändigt att berätta för alla vad man vill och hur man tänker sig att lösa eller jobba vidare med kommunernas utmaningar.
Jag har hört sägas att en ny centerledd regering efter valet skrotar kommunreformlagen, höjer landskapsandelarna till kommunerna, och så är det bra med det.
Det är dock inte sant.
Utmaningen är inte i första hand ekonomisk, annat än för ett fåtal kommuner som verkligen är i kris.
Det handlar om hur man nu och i framtiden ska kunna ge sina barn bra omsorg och skola, god och lagstadgad socialservice och sina gamla en bra ålderdom. Hur ska man få behöriga lärare till sina små skolor? Hur ska barn med funktionsvariationer bemötas? Hur ska svårt dementa fysiskt friska bo när anhöriga inte orkar?
Hur man ska hantera miljö- och klimatfrågor som kräver gemensamma lösningar.
Finns kompetensen, handlingsutrymmet och utvecklingsviljan i dagens kommuner? Finns det folkvalda som kan mer än att säga nej? Finns det samarbetsvilja?
Den frivillighet som centern lyfter fram som en lösning, den kräver att någon vill och driver utvecklingen i kommunerna gemensamt. Vem är någon?
Jag är övertygad om att en förändring kommer, eftersom det för vissa kommuner på väldigt kort sikt inte finns något val. Lika övertygad är jag om att lösningarna kommer att se något annorlunda ut än den lag som finns på bordet. Det hör till sakens natur att det sker saker på vägen som man på ett vuxet sätt får hantera. För mig har kommunreformen aldrig handlat om makten över territoriet, utan om att hitta den bästa strukturen för människorna och en framkomlig väg till förverkligande.
Ett norra Åland och ett Södra Åland är vettiga och livskraftiga lösningar som kommer att stärka regionerna. Skärgården kräver ännu sin egen mässa.
Varför pratar ingen om möjligheterna? Det skulle jag gärna göra.
NINA FELLMAN (S)
