Kommunal service långsiktigt säkrast
I två inlägg om äldreomsorg och vård tas några aktuella teman upp. Den ena artikeln är skriven av Ann-Gerd Steinby och det andra inlägget är skrivet av Birgitta H Eriksson. Eftersom de två inläggen bland annat tar upp två komplicerade strukturella problem inom vården och omsorgerna av de äldre vill jag bidra något för att fördjupa diskussionen.
Ann-Gerd Steinby understryker att hälso- och sjukvården för de äldre är landskapets ansvar medan de äldres boende och övriga sociala omsorger är något kommunerna skall dra försorg om. Åland avviker i detta avseende från resten av Finland.
Konsekvenserna för äldreomsorgen på Åland är att äldre som inte mera bor kvar hemma utan bor i kommunalt service- eller institutionsboende skall erhålla sin hälso- och sjukvård från ÅHS. Kommunerna på Åland har inte, enligt åländsk hälsovårdslagstiftning, ansvar för de äldres hälsovård. Detta märks bland annat så att vi har hemsjukvård via ÅHS och social hemtjänster via kommunerna.
I många år har ansvariga inom hälso- och socialvården lovat att en samordning av hemsjukvården och hemtjänsten skulle genomföras. Detta för att öka servicen till de äldre. Tyvärr har det ännu inte blivit något av detta.
ÅHS-styrelsens beslut att stänga en avdelning på Gullåsen är ett konkret exempel på den strukturella problematik som uppstår om de äldre skall flyttas bort från Gullåsen. De äldre måste då flyttas hem till anhöriga eller till ett kommunalt boende.
Troligen är flera av de äldre i rätt stort behov av sociala stödåtgärder och eventuellt också av hälso- och sjukvård. Om behovet av sjukvård är stort blir situationen för den äldre besvärlig. Som alla andra skall hon eller han ta sig till ÅHS för att få sin sjukvård. Är behovet hälsovård finns hemsjukvården att tillgå.
För att de äldre ska kunna erhålla också sjukvård när de bor i kommunala boenden eller hemma borde läkarna jobba med uppsökande verksamhet. Alternativet är att kommunerna köper privata läkartjänster som ÅHS betalar. Detta förutsätter avtal med kommunerna och ÅHS.
Förslaget utgår från att de äldre har samma rätt till sjukvård som övriga ålänningar. Men eftersom det är svårt i vissa fall kanske omöjligt för en sjuk äldre människa att ta sig till ÅHS borde det finnas läkarresurser för hembesök hos de äldre.
Birgitta H Eriksson anser att den offentliga vården fungerar dåligt och att vi därför skall bygga ut den privata vården. Hon anför också ekonomiska argument för detta. Resonemanget är kanske inte tillräckligt underbyggt
Det visar på ett annat strukturellt problem inom vården Visst får det finnas privata företag inom hälso- och sjukvården. Marknaden på Åland är trots allt begränsad och om samhället skall betala både ett offentligt system och ett privat torde det knappast bli billigare totalt sett.
Den offentliga hälso- och sjukvårdens organisation ÅHS har nyligen genomgått en ordentlig revision. Avsikten hos de ansvariga är att reformera organisationen vilket, om det lyckas, kommer att vara till nytta för alla parter.
De som har erfarenhet av sjukvård från olika platser i Finland ger stort beröm åt vården inom ÅHS. Resurserna är rätt väl tilltagna och rätt använda kommer vården att ytterligare förbättras.
Privata alternativ in om äldreomsorgen, dvs boende- eller social service till äldre kan också kompletteras med privata alternativ. Med det förutsätter givetvis att de av kommunen köpta tjänsterna inte är dyrare än de av kommunen själv producerade omsorgerna.
För en hållbar äldreomsorg är en utbyggd kommunal service både billigast och långsiktigt säkrast för de äldre. Att tjäna pengar på de äldre som behöver stöd och hjälp är inte omoraliskt så länge man inte förväntar sig att det allmänna skall stå för fiolerna.
Barbro Sundback (S)
