Kommunal barnomsorg ett strafff?
Är det ett straff att använda kommunal barnomsorg, Gun Carlson?
Jag har följt debatten gällande ny barnomsorgslag där barn under tre år förlorar sin subjektiva rätt till barnomsorg när de får småsyskon. Detta drabbar inte min familj, dock kan jag inte sitta och se på när folkvalda kränker på barnens rättigheter.
Först plockar de bort garantilagen, garantilagen som garanterade att Åland har minst lika bra social omsorg som i riket. Nu försämrar politiker den subjektiva rätten till barnomsorg, vad kommer här näst?
Jag ställer samma fråga som Barbro Sundback (S) ställde i torsdagens Ålandstidning om det här är första steget på att montera ned den allmänna välfärden på Åland?
Detta är absolut en försämring för barn under tre år som kanske redan har spenderat ett och ett halvt år på dagis och får småsyskon. Barnen får inte längre åka till sin befintliga dagvårdsplats om det inte fyllt tre år när de får småsyskon.
När föräldraledigheten är över ska barnen skolas in på nytt, antingen på samma dagvårdsplats eller i värsta fall på en helt ny plats med nya individer. Det finns inte heller några garantier i den nya lagen att barnens befintliga plats finns kvar när barnen ska återinföras till kommunal dagvård. Det tar lång tid för ett barn att skapa nya relationer. Hur kan någon överhuvudtaget tycka att försämringen av den subjektiva rätten är rättvis mot barnen? Hur ska de föräldrar som tycker att kommunal dagvård är viktig för barnen finna förståelse i detta? Ska dessa föräldrar vänta tre år mellan sina graviditeter för att inte drabbas av lagen?
Är samhällets utgångspunkt att styra upp barnafödandet? Gun-Mari Lindholm (Ob) skriver i en insändare att det inte är någon katastrof för barn under tre år att vara hemma från barnomsorgen. Gun Carlson (C) säger i måndagens debatt som publicerades i tisdagens Ålandstidning att det är inget straff för barnet att vara hemma med föräldrarna. Känner Gun-Mari och Gun till alla enskilda familjers förhållanden och den positivism barn upplever att få vara på dagis?
Lägg till den sociala utvecklingen som barnet får genom den kommunala dagvården. Har Gun-Mari eller Gun förresten gått igenom en förlossningsdepression? Tänk er en familj som flyttat till Åland men som inte har någon släkting i närheten som kan avlasta, då kan det vara otroligt skönt att lämna av ett barn till barnomsorgen några timmar varje dag för att orka med allt vad det innebär att få en nyfödd. Ponera att den lille har kolik vilket ofta medför väldigt lite nattsömn och ett tidvis skrikande dagtid som kan kännas oändligt.
Det är inte heller en fråga om att det skulle vara ett straff för barnet att vara hemma. En motfråga till dig Gun: Är det ett straff att använda kommunal barnomsorg? Det har aldrig varit tal om att barn inte kan vara hemma, det passar säkert många familjer dock ska den subjektiva rätten finnas kvar för de som så önskar. Räkna inte med att kommunen ställer upp då det inte längre förpliktas att göra det, jo, kanske efter en prövning. Vad innebär en prövning förresten, tre till fyra månaders väntetid och vem orkar med detta om man spenderar både nätter och dagar i tårar för att man är så trött och/eller lider av depression? Det här är en rättighet som i nått skede har skapats för att den fyller ett syfte, jag tror inte att den subjektiva rätten uppfanns under en krogkväll. Föräldrar vet oftast vad som är bäst för sina barn.
Nu vill folkvalda i stället bestämma genom att inför en ny barnomsorgslag som generaliserar barns behov av kommunal barnomsorg. Barn är enskilda individer med olika behov. Barn är vår framtid, utan dem står t ex pensionärer utan vård i framtiden, vad är det för samhälle våra folkvalda bygger upp eller snarare river ned? Hur kan detta överhuvudtaget locka barnfamiljer utifrån att bosätta sig på Åland, för målet är väl ändå att öka invånarantalet på sikt?
Varför skulle någon flytta hit om de har de har bättre social vård i sitt hemland? Dessutom är barnomsorgen betydligt billigare i flera kommuner både i riket och i Sverige. I ett tidigt skede när detta lagförslag diskuterades påstod bland annat Katrin Sjögren (Lib) att detta inte är en ekonomisk fråga, det är precis vad det är och på barnens bekostnad.
Tack till socialdemokraterna för att ni försvarade den subjektiva rätten till barnomsorg in i det sista.
Jeanette Blomqvist
