DELA

Kommentar till Gunells insändare om havsörnen och ådorna

Angående medborgarinitiativet beträffande ejdern skriver Camilla Gunell (S) ”Det är däremot viktigt att initiativtagarna klargör att avskjutning eller skyddsjakt på havsörn inte är ett alternativ. Havsörnen är fridlyst och en skyddad art i enlighet med EU:s fågeldirektiv, bilaga 1. Försöker man det, går det på samma sätt som med vårjakten att EU-kommissionen tar Åland/Finland till domstol och vi förlorar än en gång”.

Bästa Camilla Gunell , du och dina sagesmän har missförstått fågeldirektivet, uppenbarligen för att ni inte bejakar skillnaden mellan jakt och skyddsjakt. Skydd för att upprätthålla balans i naturen, oberoende av i vilken form det ges, har inget med jakt och fridlysning att göra, utan är den övergripande målsättningen med fågeldirektivet. Det är visserligen sant att det är förbjudet att jaga örn, men det är inte förbjudet att döda örnar i de situationer som beskrivs i fågeldirektivet. Att docent Kilpi med flera inte vill tala om skyddsjakt vid reglering av örnstammen beror antagligen på att örn-/ejderfrågan inte är betjänt av känslostyrda reaktioner.

Dessutom känns det motbjudande för alla att genom avskjutning reglera en örnstam som för 50 år sedan stod på randen till undergång och som räddades av människan. Men nu är det i stället sjöfåglarna som är akut hotade, särskilt ejdern. Enligt fågeldirektivet är vi skyldiga att ta ansvar även för dem. Därmed inte sagt att regleringen av örnarna bör ske genom avskjutning. Det finns andra alternativ, till exempel selektiv äggprickning och infångande och export till örnfattiga regioner. Det viktiga är att det bestäms hur många örnar vi ska ha på Åland och att myndigheterna ser till att det blir just så.

Det är troligt att Åland/Finland skulle tvingas förklara sitt handlande. Egentligen är det är en bevisfråga. Om vi kan bevisa orsak och verkan, kommer vi att få gehör i kommissionen och vinna i EG-domstolen, vi förverkligar ju bara fågeldirektivets övergripande syfte. Men förvisso kan beviskraven bli oss övermäktiga, eftersom EU har en ganska formell inställning i dessa frågor.

Gunell avslutar med att förorda indirekta och passiva åtgärder mot örnarna. Åtgärder som enligt forskarna leder till ökad dödlighet genom svält bland ungörnarna. Samtidigt är hon beredd att offra livet på det mesta av det övriga, på vägen mot målet, till exempel de snart obefintliga dunbollarna. Hur vore det att i stället ta direkt ansvar för det vi ställt till med genom ett alltför långtgående stöd till örnarna?

Självklart utgår jag från att medborgarinitiativet inte syftar till att utrota havsörnen, utan till att ha en stam som överensstämmer med den historiska balans som rått mellan örnen och dess bytesdjur och som utgjort grund för mycket av vårt kulturarv i skärgården.

FOLKE HUSELL