DELA

”Kolligt” ge partistöd för det i 4 år framåt

Måste säga att jag blev något förvånad över tonfallet i Katrin Sjögrens insändare ”Jämställdhet i bakvattnet”. Insändaren handlar i sak om den jämställdhetsbonus på 10% som infördes inför valet 2019. Bonusen utbetalades sedan år 2020 då liberalerna fick ett tillskott på 10 000, socialdemokraterna ett på 5 000 euro och HI drygt 1 500 för att partierna presterat en jämställd lista.

Denna enskilda utbetalning var i linje med vad den parlamentariska arbetsgruppen kom fram till 2015, dvs. den grupp som jag var ordförande för. Det som dock senare gjorde mig häpen var att höra att detta tillskott framledes skulle utbetalas varje år, fram tills nästa val. Och det är väl här som pudelns kärna ligger: Är detta ett bra sätt att främja jämställdheten? Är det rimligt att ge de åländska partierna 10% extra pengar i 4 år för att de lämnat in en jämställd kandidatlista till valet? För min del är svaret ”nej”.

Det finns några skäl till det. Det första är att det inte finns någon koppling till det verkliga utfallet i valet som ändå kan bli en lagtingsgrupp, helt bestående av 3 män eller av 3 kvinnor. Om inte mitt minne sviker mig lyfte tjänstemännen just denna synpunkt i beredningsskedet. Det andra är att ”bonus” per definition är något som betalas ut en enda gång för en bra prestation (i detta fall en jämställd kandidatlista). Den parlamentariska gruppens rapport nämner heller inget om att bonusen skulle fortsätta utbetalas i 4 år, det står ”från och med år 2020”.

Min åsikt i själva frågan är att jämställdhetsbonusen behövs och att den enskilda utbetalningen bör finnas med också i den utdelning som följer på 2023 års val. Det är rätt att bonusen utfaller för prestationen att ha lämnat in en jämställd kandidatlista, men det blir ”kolligt” att fortsätta ge partistöd för det i 4 år framåt.

 

Jämställdhetsbonusen kan i valet 2023 kompletteras med andra jämställdhetsfrämjande åtgärder, t.ex. rekommendationer till partierna inför kandidatrekryteringen eftersträva bredast möjliga representation. Det vore fint om också andra debattörer kunde ge fler förslag på hur jämställdheten kunde ökas inför valet 2023. Att kvotera lagtinget fördes ganska snabbt bort från ”åtgärdslistan” i den parlamentariska gruppen. Det hade inte med ”ideologiska låsningar” att göra, snarare med att de demokratiska konsekvenserna blir märkliga i ett litet samhälle som det åländska. Då kan du i valet ha kandidater med över 250 röster som ändå inte är invalda, för de har fel kön.

Två viktiga saker ännu: Ett antal medborgare identifierar sig varken som kvinnor eller män (icke-binära). Det vore fel att ekonomiskt förfördela de partier som har icke-binära personer på sin kandidatlista och dessa bör inte räknas in när det bedöms om partierna uppnått en jämställd lista.

Det andra är att jag anser att de ekonomiska realiteterna är sådana att vi inte alls borde öka på stöden till de åländska partierna, vi borde minska på partistöden. Totalpotten som fördelas till de åländska partierna borde minska, samtidigt bör regelverket förenklas och uppdelningen i kanslistöd / politisk information slopas. De åländska partierna bör ha så hög frihet som möjligt att själva utforma sin verksamhet, så länge som de inte ägnar sig åt oegentligheter, t.ex. avlönar sig själva. Det går idag åt på tok för mycket tid till att administrera detta bysantiska system, för alla parter.

 

Avslutningsvis så anar jag vartåt denna debatt ”barkar”. Den kommer knappast att vara en diskussion om hur vi kan öka jämställdheten i vårt landskap, den lär i stället handla om misstänkliggörande, dolda agendor, svartmålning och att någon har blivit förd bakom ljuset. Om vi alla tar ett kollektivt steg bakåt och försöker se nyktert på detta, så tror jag vi ser att ingen har blivit ”förd bakom ljuset”. Det verkar i grunden handla om att en fråga lämnats öppen och därmed blivit föremål för olika tolkningar.

Låt oss därför hellre lägga krutet på att motivera vilka åtgärder som vore bra för främjandet av jämställdheten inför valet 2023.

Med vänlig hälsning,

WILLE VALVE

ORDFÖRANDE FÖR DEN PARLAMENTARISKA GRUPPEN FÖR VALREFORM 2013-2015