Klokt att framhålla svenskan i polislagen
Förslaget till den nya polislagen har blåst liv i en evighetsfråga i det åländska samhället, nämligen det svenska språket och dess status i Finland.
För Obunden Samling har det svenska språket och vår själstyrelse alltid varit en hjärtefråga. Redan 1921 reglerades i den s.k. Ålandsöverenskommelsen, ämbetsspråket på Åland, som ska vara svenskt. §36 i Självstyrelselagen lyder i sin helhet, under rubriken Ämbetsspråk:
”Landskapet är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska. Ålandsdelegationens ämbetsspråk är svenska. Utlåtanden och avgöranden av högsta domstolen som avses i denna lag skall avfattas på svenska. Vad som i denna lag stadgas om språket inom statsförvaltningen gäller i tillämpliga delar även för den evangelisk-lutherska kyrkans myndigheter i den mån annat inte följer av kyrkolagen.” Och § 38 i samma lag slår fast att skriftväxlingsspråket skall vara svenska.
Den här lagen har vi att följa inom alla myndigheter och enheter under Landskapsregeringen. Självstyrelselagen är grunden för hur Åland ser ut, det är en av våra absolut viktigaste lagar, och det skulle vara oss främmande, att efter mer än 90 år, börja tumma på detta och bryta vår egen lag!
Som ålänning har man rätt till service på svenska, i kontakten med alla finska myndigheter. När du kontaktar ett ministerium , när du behöver vård på ett annat sjukhus i Finland, när du kontaktar polisen osv, ska du garanteras service på svenska.
Om inte landskapets egna myndigheter följer lagen, och kräver detta, hur ska då den enskilda medborgare kunna göra det? Om vi bryter lagen, kan vi då kräva att man inte från andra sidan havet gör samma sak?
Tjänstemännen på en åländsk myndighet ska pratat svenska sinsemellan, och chefen för en åländsk myndighet ska självklart prata svenska i sin arbetsroll, det finns inga tvivel om den saken.
Att de åländska myndigheternas ämbetsspråk är svenska är alltså en över 90 år gammal nyhet. I och med undertecknandet av Ålandsöverenskommelsen, vars syfte är att garantera det svenska språket, vår kultur och våra sedvänjor, förband sig Finland att uppfylla detta. Det kan, och skall, vi kräva att de uppfyller.
När det sen gäller förslaget till den nya polislagen, står där om det svenska språket följande formulering gällande Styrelsens ansvar och uppgifter i § 1c: ”8) Se till att alla delar av verksamheten fungerar på svenska.”
Det är nu den formulering som debatten grundar sig på. För den läskunniga framgår alltså, att man ingalunda har hittat på denna bestämmelse nu, det man gör är att man tydliggör på vems ansvar det är, att den finska staten följer självstyrelselagen § 36 . Att man tydliggör ansvarsfrågan i en ny organisation, är i mina ögon klokt.
Alla nya organisationsformer har sina barnsjukdomar, och processen som föregår dem borde därför genomsyras av viljan att eliminera de riskerna i så lång utsträckning som möjligt.
Att man nämner just denna sak speciellt i lagen, är just för att det är en av våra viktigaste frågor, rätten till vårt egna språk. Det anser jag är av största vikt.
Och att tänka sig att landskapsregeringens egna myndigheter skulle tillåtas att bryta självstyrelselagen, skulle inte bara vara ett lagbrott, utan mycket, mycket oansvarigt.
Cita Nylund (Ob)
ledamot i lag- och kulturutskottet.
