Klimat och miljö, vem bryr sig? Del II
På Åland finns det många båtar, framförallt snabba motorbåtar med stora motorer för att kunna göra över 30 knop. När det gäller motorbåtar räknar man förbrukning per sjömil, inte per mil eller per 100 km.
1 liter per sjömil motsvarar 0,54 liter per kilometer eller 5,4 liter per mil. Det motsvarar två långfärfärdsbussar. En vanlig långtradare med 25 ton last drar ca 3,5 liter per mil. En gammaldags snipa drar omkring 1/3 liter per sjömil eller 1,8 l/mil men det går ju så långsamt, bara 6 knop. Ett fyrsitsigt sportplan typ Cessna 350 drar 1,4 l/mil vid marschfart! ”Muskelbåtarna” i över 60 knop drar väl över 6 liter per sjömil motsvarande över 32 liter/mil, 9 långtradare men vem bryr sig, det är ju så häftigt!
Varför finns det inga krav på bullergränser för båtar? Ljud sprider sig mycket långt över vatten och vrålet från de stora motorerna hörs många sjömil.
Att båtmotorer saknar katalysator och släpper ut all kväveoxid rätt ut i havet är sannolikt en bidragande orsak till övergödning. Utombordare är den vanligaste motortypen och för utombordare är den tillåtna nivån för kväveoxid mycket högre än för inombordsmotorer.
Ålands höga CO2 utsläpp hänger säkert ihop med det stora antalet motorbåtar. 20 timmars körning med en 60 hk utombordare betyder ca 400 liter bensin vilket ger 1 ton CO2, 1000 kg! Under en Poker Run tävling alstrar varje båt över 1 ton CO2 på en dag! Men det är väl inget att bry sig om?
Vad kan man göra? Den enskilda personen kan göra en hel del, men det kräver en beteendeförändring och i viss mån avkall på bekvämligheten. Bilåkandet måste minskas.
Genom så kallad ekokörning kan man minska sin bränsleförbrukning, i vissa fall upp till 30%! Bränsleförbrukningen ökar med farten, gäller landsvägskörning med bil och alla båtar. Mindre motorer drar mindre bränsle.
Men politikerna har det stora ansvaret. Det har varit bara prat men ingen verkstad. Det gäller också vattenvården. Var är den utbyggda kollektivtrafiken? Var är biobränslena? Var är biogasanläggningen?
Kollektivtrafiken i Mariehamn är ett dåligt skämt, likaså landsortstrafiken. Politikerna har valt fossil drift framför fossilfri. Tidtabell och rutter i stan är sådana att det ofta går fortare att gå. Man kan inte komma till Rosellas morgonavgång eller från den sista ankomsten med buss. Ingen trafik på helgerna. Inte konstigt att folk kör bil.
Svenska Trafikverkets Färjerederi har 70 vägfärjor, både frigående och linfärjor. Till 2045 skall all trafik vara fossilfri. 25 nya färjor skall byggas, en är klar nästa år och fyra är beställda. LR skall köra sina gamla fossildrivna färjor i tiotals år till.
För att skaffa en ny elfärja vill man slösa bort 40 miljoner på infrastruktur och förstöra miljön vid Degerby istället för att skaffa nya miljöfärjor. Man satsar på ökad biltrafik istället för minskad. CO2 utsläppen från skärgårdstrafiken är 17 000 ton per år, 8 ton per skärgårdsbo eller 570 kg per ålänning totalt.
Miljöministern vägrar godkänna användning av närproducerat biobränsle men avtalar med ett statligt storbolag om import av bränsle med inslag av palmolja. Förlorade jobb på Åland och onödiga transportkostnader och utsläpp.
Med god vilja och rätta investeringar kan CO2 utsläppen från skärgårdstrafiken vara nära 0 till år 2030. Investeringar i grön kollektivtrafik till lands och till sjöss är snabbaste vägen till hållbarhet.
JAN GRÖNSTRAND
