Klimat och miljö, vem bryr sig? Del I
Den gångna sommaren har fått folk att uppmärksamma att det pågår en klimatförändring. Jordens medeltemperatur stiger och mest stiger den i polarområdena. Också på våra breddgrader är temperaturstegringen högre än genomsnittet för hela jorden. Trots alla klimatavtal har utsläppen av koldioxid (CO2) inte minskat, Åland tillhör värstingarna i Europa räknat på utsläpp per capita, men är det någon som bryr sig?
Vilka är syndabockarna? De är ganska många. Globalt är det elproduktionen med kol, som är den enskilt största boven. Övrig elproduktion med fossila bränslen ligger också högt på listan.
På Åland är elen som kommer från Sverige i stort sett CO2 fri, där finns alltså inte mycket att göra. Transportsektorn står globalt för ca 10% och utsläppen därifrån tenderar att öka. Vem är den stora boven? Naturligtvis flyget, flygresandet ökar hela tiden. Då är det lämpligt att angripa flyget.
Men nu råkar det vara så att flyget står för bara ca 2 % av de globala utsläppen. Flyget har också under 2000-talet minskat utsläppen per passagerarkilometer med ca 20 %. Visserligen har det inte kompenserat för det ökade resandet men ändå, flygindustrin arbetar faktiskt med att få ner sina utsäpp. Men flyget betalar inte CO2-skatt. Alltså måste resandet minskas genom beskattning av flygresandet.
Hjälper det, flyget är redan med i handeln med utsläppsrätter? Knappast. Kanske en del med svag ekonomi hindras att resa, vi ökar ojämlikheten utan att uppnå någon väsentlig reduktion av klimatutsläppen, men behöver man bry sig?
Också om man minskar flygandet med hälften är det ändå bara en procent av de totala utsläppen som försvinner. Är det inte bättre att ge sig på de stora utsläppen? Och är flyget en så stor bov som utmålas?
I Sverige räknar man med att transporter totalt står för en tredjedel av utsläppen. Av denna tredjedel kommer ungefär 84 % från biltrafiken och 4 – 5 % från flyget. Var gör en insats bäst nytta? Bränsleförbrukningen för flyg räknat per passagerarstol och kilometer är idag omkring 30 gram. Det motsvarar en pesonbil med två personer i. I de flesta fall sitter det bara en person i bilen, som då drar dubbelt så mycket som flyget.
Beläggningsgraden påverkar naturligtvis den faktiska bränsleförbrukningen per passagerare. Men naturligtvis är det bra att minska på flygandet.
Sjötransporter är generellt det mest energieffektiva transportmedlet förutsatt att man utnyttjar lastvolymen effektivt. Dagens passagerarfärjor är emellertid inte lastoptimerade.
Deras enorma volym används för nöje och underhållning vilket gör att bränsleförbrukningen per passagerarkilometer ligger runt 30 – 50 gram räknat per passagerarplats beroende på farten. Snabbfärjorna är uppe i 60 -110 gram.
Färjorna har dock en viss bonus i form av godstransporter. Eftersom beläggningsgraden generellt är betydligt högre för flyget än för färjorna blir jämförelsen till flygets fördel. Vem bryr sig? Jo, faktiskt bryr man sig. Inom sjöfarten har man beslutat om en 40% minskning av CO2 till år 2030 och 70% till 2050. Där ser man bland annat eldrift som en viktig del förutom miljövänliga biobränslen och vätgas.
Ja det här är inget som gemene man kan påverka, CO2 utsläpp får de stora aktörerna ta itu med eller hur? Men så var det det där med biltrafiken. I de flesta bilar sitter det en person vilket ger dubbla utsläppen jämfört med flyget. Korta körsträckor som inom Mariehamn ger 25 – 50 % högre förbrukning än långkörning räknat per kilometer.
Dessutom fungerar inte katalysatorn förrän motorn blivit ordentligt varm och det hinner den inte bli vid körning i stan. Alltså är kväveoxidutsläppen ungefär som från en bil utan katalysator. Valet av bilmodell har stor betydelse för förbrukningen och därmed utsläppen liksom körsättet. Men vem bryr sig?
JAN GRÖNSTRAND
