Klientens behov först – inte pengarna
Ingen ska behöva falla mellan stolarna i ett välfärdssamhälle.
Ålands handikappförbund har på senare tid fått oroväckande många signaler om att människor på Åland lever under knappa ekonomiska förhållanden och har stora svårigheter att klara av vardagen.
Vissa grupper är mer ekonomiskt tyngda i vårt samhälle och dessa grupper behöver stöd för att kunna leva under drägliga villkor. En del människor som är sjuka och/eller har en funktionsnedsättning anser sig inte ha råd med sjukvård och mediciner.
Det samhälleliga stödsystemet täcker inte alltid de kostnader som uppstår i samband med sjukdom vilket leder till sämre levnadsvillkor.
Det finns människor som har så låg årsinkomst att de inte behöver betala skatt på inkomsten. Dessa har inte någon nytta av sjukkostnadsavdraget men de kan ändå ha höga sjukvårds- och medicinkostnader. Det finns dessutom mediciner som inte ersätts av FPA:s högkostnadsskydd. Ekonomiskt är det en ekvation som inte går ihop. Problematiken med låga inkomster och höga sjukkostnader är en synnerligen viktig fråga att beakta när sjukvårdsavgifter fastställs. Vårt sjukvårdssystem bör kunna anpassas så att människors betalningsförmåga kan påverka sjukvårdsavgifterna. Ingen ska behöva ”falla mellan stolarna” och vara tvungen att avstå från behövlig vård och mediciner i ett välfärdssamhälle.
Belägg inte redan ekonomiskt tyngda personer med oskäliga avgifter som blir så betungande att de undviker att ta del av samhällsutbudet. Självrisk på färdtjänst är ett exempel. Det finns kommuner där färdtjänstens självriskandel överstiger kostnaden för ett månadskort inom den ordinarie kollektivtrafiken vilket inte är acceptabelt.
Handikappservicelagen bör tolkas på ett sådant sätt att det hjälper människor i en utsatt situation. Besluten som tas ska inte vara styrda av kommunens ekonomi utan de ska grunda sig på klientens behov. Handläggningstiderna bör heller inte fördröjas för att på så sätt spara in pengar. Detsamma gäller muntliga förhandsbesked om sociala förmåner, vilka alltför ofta indikerar att en person kommer att få avslag på sin ansökan redan innan den formella ansökan har gjorts.
Det borde vara en självklarhet att alla människor ska ha möjlighet att leva under drägliga förhållanden i vårt åländska välfärdssamhälle, oavsett social bakgrund och ekonomisk status. Det bör man ha i åtanke när beslut fattas på både samhälls- och individnivå.
Ålands handikappförbund r.f.
