Karantän för alla inresande?
Som landskapsregeringen numera själv säger går bekämpningen av coronaviruset inte längre ut på att förhindra smittspridning. I stället handlar det om att förlänga tiden för smittspridningen så att sjukvården bättre klarar av de sjuka. Man har helt enkelt gett upp.
Ändå är nyhetsrapporteringen fylld av råd om hur vi skall undgå smitta, trots att expertisen säger att det är en omöjlighet med den valda strategin. I klartext betyder detta att myndigheterna i Sverige och Finland inklusive Åland, valt en strategi som kommer att leda till långt mer än 100 000 dödsfall sammanlagt, företrädesvis bland äldre, det vill säga om mortaliteten är över 1 procent, vilket all befintlig information indikerar.
Dock kan man konstatera att för Ålands del skulle man inte behöva ansluta sig till denna förödande strategi. I motsats till för Finland och Sverige finns ett alternativ. Åland har nämligen ett drömläge i detta sammanhang. Vi är ett samhälle utan smitta och avgränsade från omvärlden av vatten så att vi kan kontrollera personflödena till oss, om vi vill. Jag talar alltså om karantän för alla inresande.
Ryggmärgsreflexen på det förslaget är att en sådan reglering skulle vara förödande för samhällsekonomin. Men skulle den verkligen vara det jämfört med den strategi som nu valts?
Dagens strategi leder med stor sannolikhet till att nästan all turism och nästan allt resande till Åland upphör under högsäsongen 2020 (är redan nu ett faktum, nästan allt är avbokat). Därmed kommer inte bara rederierna, hotellen och turistanläggningarna, utan även till exempel restauratörerna, butikerna och upplevelsearrangörerna att få mycket stora problem.
Men dessutom leder strategin till att den marknadaktivitet som lokalbefolkningen står för reduceras kraftigt, när rädslan breder ut sig. Redan idag ser vi tydliga tecken på hamstring och frivillig isolering bland de mera upplysta. Samhäller kommer till stora delar att stanna.
Men hur går det om vi inför karantän för alla inresande, alltså ALLA?
Då kommer vi visserligen att få i stort sett samma effekter som nu, vad gäller turismen och dess multiplikatoreffekter, men den Ålandsinterna marknaden kommer att fungera. Folk behöver inte sluta gå ut och äta och sluta röra sig i folksamlingar. Evenemang av olika slag kan hållas, och många fler kommer att undvika permittering.
Vid en ytlig granskning verkar detta vara en betydligt bättre lösning för ekonomin. Att den dessutom räddar livet på kanske 400 ålänningar måste också vägas in i bedömningen.
FOLKE HUSELL
