Kapitalismen – klimatets räddare?
Diskussionen kring kapitalismen går het i många diskussioner i tider som präglas av krav på omställning av miljö- och klimatskäl. Det kan hända att vi behöver ett nytt ekonomiskt system, men hittills är det ingen som lyckats svara på vad det systemet ska innehålla. De enda alternativa system som jag ser presenteras är socialistiska varianter. Jag tror att en socialistisk modell försvårar hela omställningsarbetet. De mest trovärdiga system som finns idag är kapitalistiska och bygger på cirkulärekonomiska modeller. Samtidigt menar jag att samhället behöver mindre reglering, snarare än mer.
Kapitalismen är den största globala drivkraften idag. Produktionen är efterfrågansprövad och konsumtionen tillgångsprövad. Det vill säga att den största globala drivkraften styrs i mångt och mycket av vad vi människor som grupp vill, och har råd att, konsumera. För att lyckas med de klimat- och miljömässiga utmaningar som finns behöver vi alltså ändra på vad människor vill konsumera. Och det sker, och har redan skett, i stor utsträckning. Exempelvis miljöcertifieringar är ett enormt säljargument idag och inget visar att det sker någon ändring i den trenden. Dessutom måste vi påverka människor på andra sätt för att uppnå hållbarhetsmålen; vi behöver människor som sopsorterar, investerar i solceller och köper miljöbilar. Det betyder att strikta regleringar av produktionen inte kommer att lösa hela problemet. Konsumtionen är tillgångsprövad, och detta gäller förstås i alla led. Eftersom att de resurser som är klimat- och miljöskadliga i regel också är ändliga så är det inte konstigt att det just nu pågår stora omställningar i produktionsprocesserna. Det vill säga, allt fler går över till cirkulär ekonomi.
Cirkulär ekonomi handlar om att sluta kretsloppen och att skapa processer där det inte skapas något avfall. Det som i den traditionella, linjära ekonomin bildade avfall kallas för sidoströmmar och att hantera dessa är alltså centralt i den cirkulära ekonomin. Det kan handla om exempelvis spillvärme, restmaterial eller näringsämnen. Att dra nytta av dessa, eller sälja dem, istället för att betala avfallsavgifter är en god ekonomisk affär och gör stor miljö- och klimatnytta. På Åland skulle vi kunna arbeta med benmjölsfabrik, biogasanläggning, fiskmjölsfabrik, slamrötning, plaståtervinning och mycket mer. Projektet med att ta näringsrikt vatten och använda till åkermark, som vi kunde läsa om i medierna för ett tag sedan, är ett utmärkt sådant exempel.
Vi behöver kapitalistiska incitament för detta omställningsarbete, dessutom har EU gått inför dessa processer vilket betyder att det finns omfattande medel att söka. Så som Jyrki Katainen, EU-kommissionär, uttrycker det: “Ju mindre jungfruliga råvaror vi måste importera från länder utanför Europa och ju mer vi kan cirkulera, desto mer kommer det att förbättra produktiviteten. Det är väldigt viktigt för EU.” Detta kan förstås omsättas i en åländsk kontext; ju mindre vi behöver importera till Åland genom att cirkulera mer desto mer kan vi förbättra produktiviteten. En annan viktig ingrediens i den cirkulära ekonomin är delningsekonomin, det innebär nya affärsmodeller som bygger på att exempelvis hyra ut saker istället för att sälja dem. Detta kunde vara en del i att stärka tjänstesektorn på Åland.
När det gäller regleringen så menar jag förstås inte att miljöskadliga ämnen ska tillåtas. Däremot är den nydanande tekniken inte beaktad i våra lagar och bestämmelser. För bara fem år sedan kunde det vara vettigt att kräva att alla i ett bostadsområde skulle ansluta sig till fjärrvärme. Idag är det en mycket dålig idé eftersom att det helt tar bort incitamenten för att bygga passivhus. Liknande paralleller kan också till andra delar av samhällsbygget. Vi måste vara så modiga att vi tillåter nya sätt att tänka, bygga och producera om vi ska nå målet om ett hållbart samhälle 2051.
Sist och slutligen. Betyder detta att jag menar att kapitalismen är perfekt? Verkligen inte! Också har kapitalismen sina brister. Efterfrågan på vapen, människohandel och annat skapar en marknad som jag helst skulle slippa, liksom att några få äger så ofantligt mycket medan andra är helt utan. Men kapitalismen är, som jag ser det, den bästa lösningen just nu. Jag uppskattar dock diskussionen om behovet av nya system, och vem vet var vi står om hundra år?
