Kan döden applåderas?
Nu har även tidningen The Economist (30.3), som brukar vara noga med fakta, men vill hävda sig vara en förespråkare för liberal politik och ekonomi, upptäckt att Leo Trotskij dog av en ishacka i huvudet; ett dåd förmodligen utfört av någon lakej till Stalin, en politisk motståndare.
Nu var det inte för att tidningen ville beklaga detta dåd som tidningen nämner det utan med någon förunderlig logik är detta bara vad Trotskij förtjänade för hans samröre med sovjetisk makt vilket gör honom till ett rättmätigt offer även om det sker utan rättegång eller ens någon prövning av hans skuld och hur tidningen hamnar i famnen på Stalin; och ironin att detta något bakvänt för en förment liberal och fördomsfri skrift i metropolen missas helt.
När georgiern Stalin mördar en i Ukraina född medborgare med bakgrund inom mosaisk, liksom president Zelenskyj, och med samma mosaiska bakgrund råkar tidningens hela moralkod i någon slags kaos och när nu moralen skall ha en färgning av etnicitet fördunklas all skuld när en uppsjö av olika bakgrunder och trosformer som inte faller in i det bekanta schemat med lätt definierbara identiteter där alla har sin givna har sin givna plats på moralens skala; exempel: amerikanare som bombar syrier är bra och frågan om syriernas skuld ställs inte ens.
Det är inte direkt de tongångarna vi hör när den nuvarande ryska federationen mördar någon kanske tidigare medarbetare inom säkerhetsstyrkorna i någon trivsam trädgård i lilla trevliga England utan med snabba moralskiften har tidigare välkomna rika ryssar plötsligt blivit rättslösa och kan berövas sina rättigheter där juridiken bara är formell.
För denna syns skull kan man läsa Agatha Christie, annars värd vördnad, som bara i tidens imperialanda tycker att giftmord av svartsjuka gjort av gentlemän på engelska herrgårdar bara är pikanta att beskriva medan orientens långa knivar kräver en rask hängning av bara någon inom en kanske skyldig klan.
Press i metropoler har förstås bättre tillgång till information och personalresurser, men inte ens på de tidigare jägar- och fiskarbyarna på Östersjöns klippöar, numer mer etniskt och urbant är fakta mer än några knapptryck borta och men fakta skall förstås och placeras i rätt kontext och paketeras bättre än många urbana medias säljande klyschor och framför allt skall inte dåligt omdöme göra att exempelvis Trotskij anklagas för brott han inte är skyldig till.
Men ställd inför omöjligheten att bli perfekt bör det väl gjorda försöket accepteras då exemplet ovan visar att en strävan alltid har sin begränsning; inte kan vara fullkomlig.
Peter Andersson
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
