Julen – en tid för familj, vänner och eftertanke
Min morfar var inne i skolan när de sovjetiska bomberna slog ner vid Vestanträsk. Det är bara 70 år sedan kriget lade stora delar av Europa i ruiner och Finland lyckades behålla sin självständighet. Min morfar flyttade till Stockholm. Flera årskullar med ålänningar skulle göra som honom och flytta till Sverige eftersom det på Åland var ont om jobb.
Min morfar kom tillbaka till Åland, och så gjorde också många andra. Men på den tiden var inte Åland så ekonomiskt rikt som det är idag. Man var glad över att ha ett jobb att gå till och mat på tallriken.
Min pappa berättade när man drog in elektricitet i hans familjehem i Storby Eckerö. Jag tycker inte att min pappa är särdeles gammal. Han är bara 60+ och han var så klart liten då, men ändå känns en tid utan datorer, mobiltelefoner och el som ganska förhistorisk.
Jag menar, hur kunde man arbeta utan datorer och e-post? Hur kommunicerade man?
På vintrarna åkte jag med min familj ofta till Rättvik i Dalarna för att skida. Att åka till Åre var både långt och för dyrt. Det var det också att åka till Kanarieöarna, en ögrupp jag ännu aldrig har besökt. Därför blev det Rättvik och vi åkte alltid veckan innan eller veckan efter Stockholmarna hade sportlov.
Att åka Stockholmsveckan var för dyrt. Då var man hemma och åkte pulka med lillebror, lillasyster och kompisar.
Jag har haft en väldigt fin och lycklig uppväxt, men då jag tittar tillbaka på den så ser jag att förhållandena var betydligt mer anspråkslösa då i jämförelse med idag. Så många saker som var otänkbart då, är möjliga idag rent materialistiskt. Men trots det så var jag precis lika lycklig då som idag.
Det här är ingen text som vill romantisera anspråkslöshet eller hårda tider. Det jag vill påminna om är hur viktigt det är med perspektiv. Vi människor har en tendens att snabbt glömma bort hur det var förr. Det gör oss kortsynta och blinda.
Då jag växte upp fanns inga mobiltelefoner. Man bestämde i skolan om man skulle leka med kompisarna på helgen eller på kvällarna. Det var på den tiden då vuxna människor gick bort till varandra utan att man hade bestämt om det långt på förhand. Man knackade på dörren och om de man besökte var hemma så satte de på kaffepannan och tog fram bullar ur frysen.
I dagens uppkopplade värld känns det som man är sent ute om man bara en vecka på förhand frågar kompisar – via Facebook – om de vill komma över på middag.
Till skillnad från då morfar växte upp hör Åland idag till de mest rika samhällena i världen. De flesta ålänningarna har det oerhört bra och har det mycket bättre än sina tidigare generationer. Det är viktigt att vi kommer ihåg det och är tacksamma så att vi inte blir giriga. För vi har råd att dela med oss.
För mig är det viktigaste jag har min familj och mina vänner. Jag äter hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam. Ta därför hand om varandra och era nära och kära. Spendera inte julen framför datorn eller paddan, utan hälsa på varandra och slå på kaffebryggaren. Skänk också en tanke till de som har betytt mycket för dig och säg det till dem. Det uppskattas.
Ta också ledig tid framför granen eller brasan och reflektera lite samt se till att ladda batterierna inför nästa år. Det kommer jag att göra.
Med dessa ord vill jag önska er en riktigt skön och fridfull jul!
Mats Löfström
Riksdagsledamot
