Jämställdheten är satt på undantag
För ett tag sedan bildades en ny feministisk organisation på Åland för att främja jämställdheten i landskapet. Om den fortfarande finns kvar vet jag inte, för något väsen av sig för den inte, och i valrörelsen lyste den i alla fall helt med sin frånvaro.
Vi har också tidigare haft en Jämställdhetsdelegation och en Jämställdhetssekreterare tillsatt och avlönad av landskapet, om de finns kvar vet man inte heller, för inte heller de visade sig i valrörelsen, för att tala om vikten av att rösta på kvinnor. Men i så fall att de finns, har de väl fullt upp med att åka till Bryssel, och andra intressanta platser och frottera sig med likasinnade i stället för att göra en insats för jämställdheten på Åland, som borde vara deras huvudsakliga arbetsplats.
I synnerhet i valtider. För här finns mycket att göra för att främja jämställdheten kan jag berätta.
Inför valet år 1987 utgav dåvarande Jämställdhetsdelegationen en broschyr som skickades ut till alla hushåll i landskapet, och som framhöll vikten av att alla skulle gå och rösta, och då framförallt rösta på kvinnor, för att få en större jämställdhet bland de folkvalda i lagting och kommuner.
Inför valet i år lyste alla sådana publikationer med sin frånvaro. Och inte har jag heller märkt att så många fler kvinnor blivit invalda i lagtinget i år, än vad de blev på den tiden. Så jag tycker nog att det här med jämställdhet går ett steg fram och två steg tillbaka i det åländska samhället.
Och var finns alla ni män och kvinnor, som i högröstade ordalag brukar tala i offentligheten om vikten av att vara feminist? Kommer ni nu ihåg era löften om att “varannan damernas” bör gälla vid tillsättande av delegationer, nämnder och styrelser?
Kom ihåg att “Det finns en särskild plats i Helvetet för dem som inte stöder sina medsystrar”, som en klok politiker sade en gång. Därför gäller det för kvinnor som blir invalda, att komma ihåg sina medsystrar vid val till olika organ inom kommuner och landskapsregering.
Endast så kan vi få ett bättre och jämlikare beslutsfattande samhälle.
Runa Lisa Jansson
