DELA

Jämlikhet och pappors rätt

Norden framställs internationellt som ett jämställdhetens paradis, där kvinnors rätt alltid sätts i första rum och där vi snart kommer att ha kvoterade platser för kvinnor i börsbolag (hur detta kommer att påverka dessa bolags trovärdighet internationellt och dess påverkan på börsvärdet och därmed sysselsättningen är i sig en fråga värd att debatteras)
Det finns dock en annan och betydligt mörkare sida av denna jämställdhet. Den av aktiv negativ diskrimineringen, utförd av myndigheter, av män i deras roll som pappor. Ca 4% av alla barn i Finland bor efter en separation/skilsmässa heltid hos sin pappa. Detta är helt oacceptabelt och en skamfläck för både Finlands och Ålands regerings arbete för jämställdhet.

Jag har själv utsatts för denna form av aktiv diskriminering av en social myndighet på Åland. Där tjänstemän har stöttat barnets mor i hennes strävan till enskild vårdnad. Detta trots att det har förekommit bevisade fall av familjevåld i hemmet med bl.a. polisingripande också då barnet har befunnit sig hos henne. Vidare har denna sociala myndighet gjort sig skyldig till ett antal uppenbara lagbrott i sin myndighetsutövning, vilka nu är under utredning hos Justitiekanslern. Den moraliska skulden går dock ej att anmäla till JK.

Enligt FN:s barnkonvention skall barns vilja höras i relation till deras mognad, vilket enligt rättspraxis har satts till 12 år (vilket aldrig var syftet med paragrafen) Min erfarenhet av denna paragraf är att socialtjänstemannen har fria händer när det gäller barn under 12 år. I mitt fall frågade tjänstemannen vad barnet själv ville, varefter hon efter ”fel svar” fortsatte med ledande frågor (Något som kanske inte lagl igt, men i.a.f moraliskt är förkastligt)
Denna erfarenhet har fått mig att vakna upp för den brist på rättssäkerhet som vi pappor och våra barn utsätts för varje dag i detta rättssamhälle.

Skulle det här vara ett enskilt ärende skulle man kanske kunna låta det passera som ett olycksfall i arbetet, men när jag hör otaliga liknande berättelser från vänner och bekanta kan jag inte blunda längre. Denna form av diskriminerande maktfullkomlighet av vissa tjänstemän ute i kommunerna är något som Landskapsregeringen akut bör ta tag i. Som det är nu finns det inget övervakande organ för dessa tjänstemän, varken politiskt eller administrativt. Socialnämndernas och kommunstyrelsernas ledamöter har ingen insyn i enskilda ärenden , p.g.a. sekretessen och Landskapsregeringen har inget mandat för att övervaka dessa tjänstemän. Detta leder till en situation av tjänstemannavälde som är i strid mot grundlagen och som undergräver allmänhetens förtroende för myndigheterna och framför allt äventyrar våra barns rättssäkerhet. Det som verkar vara uppenbart är att dessa tjänstemän har en på sin höjd elementär uppfattning om vilka lagliga ramar de arbetar inom. De i sin tur skyddas av en politikerkår vars främsta syfte är att sitta kvar efter nästa val och inte vill veta vad som pågår.

Konsekvensen av dessa tjänstemäns beslut blir än tyngre med tanke på att Ålands Tingsrätt vid vårdnadstvister utgår ifrån att kommunernas tjänstemän är kompetenta, objektiva och pålästa personer och därmed ofta går efter de utredningar som dessa tjänstemän har gjort, även i de fall där hela utredningen brister i både objektivitet och konsekvens. I verkligheten är dessa tjänstemän ofta väldigt lättpåverkade och inkompetenta när det gäller vilka juridiska ramar dom jobbar inom och vilket uppdrag de har. Erfarenheten visar på att utgångspunkten är att mamman alltid är bästa vårdnadshavaren. I vissa fall går denna övertygelse överstyr och leder till direkt olagli ga beslut.
Att få rätt mot dessa tjänstemän är i princip omöjligt, då dom gömmer sig bakom sekretess och sin tjänsteställning och skyddas av en kommunstyrelse.

Var finns rättssäkerheten i detta system, för oss pappor och våra barn. Skall vi behöva betala en advokat 200€ i timmen för att ta våra fall till förvaltningsdomstolen? Alla av oss har inte råd med det och resultatet blir troligtvis att tjänstemännen döms, men skyddas från represalier av en kommunstyrelse som är rädd om sitt rykte.
Skall vi gå till en klientombudsman eller en barnombudsman som bara säger att ”det är ju bra att du tänker på barnet” eller skriver en rapport om att det finns problem, men inget om vad man skall göra åt det.
Eller till en ”jämställdhetsombudsman” bara känd för att slåss för kvinnans rätt, där finns inget förtroende från oss pappor.

Mitt och många andra pappors förtroende för landskapsregeringens jämställdhetspolitik är just nu obefintligt.
Jag tycker att Ålands Landskapsregering borde skämmas för sin bristande jämställdhetspolitik, be alla felbehandlade pappor och barn om ursäkt och omgående rätta till dessa missförhållanden.
Efter beslut från Ålands Tingsrätt och Justitiekanslern lovar jag också att avslöja vilken kommun, vilka tjänstemän och vilka politiker som är inblandade i mitt fall.
En arg och besviken pappa